"Nu ser du mig" av S J Bolton

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 435
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Now you see me
Översättare: Lilian & Karl G Fredriksson
Serie: Lacey Flint 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 april 2013






Första meningen: Löv, lervälling och gräs dämpar ljud, till och med skrik.

Baksidetext
Trots sin djupa fascination för Jack the Ripper har den unga London-polisen Lacey Flint aldrig jobbat med ett mordfall, eller sett ett lik på nära håll. Förrän nu.

När Lacey en kväll närmar sig sin bil ser hon en döende kvinna stå lutad mot passagerarsidan. Kvinnan har blivit brutalt knivskuren bara ett ögonblick tidigare, och dör i Laceys famn.

Lacey kastas huvudstupa in i sin första mördarjakt, och hon skyr inga medel för att hitta den bestialiska mördaren.

Men hennes första stora fall blir också början på en högst personlig mardröm. När Lacey får ett brev med välbekant innehåll, skrivet med blod, blir det uppenbart att det är en modern Jack the Ripper-kopia hon har att göra med. En som dessutom tycks vara fixerad vid just Lacey.

Ska hon, en oerfaren polis, kunna överlista mördaren? En mördare vars ökända förebild lyckades undkomma alla...

Min kommentar
Det här är min allra första bok av Bolton och som jag såg fram emot att läsa den efter allt bra jag hört. Jag vill inte påstå att jag blev besviken, men så bra tyckte jag verkligen inte att den var. Tyvärr kan jag nog inte heller skylla allt på för höga förväntningar, för här var mycket av sådant jag inte tycker om representerat.

Först och främst, Lacey Flint. Hur gammal är hon egentligen? Hon sägs vara drygt 25, men det hon säger och gör tyder på att hon är en kärlekskrank tonåring. Herregud, vad irriterad jag var på henne och hennes förhållningssätt till Mark Joesbury. Jag blev illa berörd och nästan lite generad å hennes vägnar. Och Mark Joesbury var inte mycket bättre han. Personteckningarna ger jag inte mycket för, faktiskt.

Och oförutsägbarheten? Nej, inte det minsta. Allt är så uppenbart att det inte kunde varit tydligare om det så stått på en banderoll fastspänd över Tower Bridge eller annonserats i tidningen. Det "antyds" saker och ting så tydligt att jag faktiskt blir lite irriterad på det också. Ibland ville jag bara skaka om Lacey och skrika svaren till henne. Ändå var det hon som på sätt och vis satt inne med facit. Jösses.

Jack the Ripper-kopplingen då? Nja, inte så mycket det heller. Eller jo, jag fick lära mig en massa om morden, vem som blev mördad när och hur. Det var också väldigt intressant att läsa om teorierna om vem mördaren var, men någon egentlig "koppling" var det väl faktiskt inte. Speciellt äcklig eller grotesk tycker jag inte heller att boken var. Kanske säger det mer om mig och mina läs- och filmvanor än om boken, men ändå. Det mesta känns som en riktigt lång turistreklam för London. Minus morden då.

Men missförstå mig nu inte, jag gillade boken ändå. Det var spännande, trots att upplösningen var uppenbar och alla de olika irritationsmomenten. Nästa bok, Livrädd, står redan redo i läslistan. Jag ser fram emot att läsa den och hoppas att den är strået vassare.

Boktipsets estimerade betyg var 4.2. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Nu ser du mig: Lingonhjärta, Bokstävlarna och Fiktiviteter.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.