"Blodets meridian" av Cormac McCarthy

Genre: Western
Antal sidor: 416
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Blood meridian
Översättare: Ulf Gyllenhak
Serie: -
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 1985 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 juni 2013






Första meningen: Se på barnet.

Baksidetext
Det är i mitten av 1800-talet. Ett gäng skalpjägare rör sig i gränstrakterna USA och Mexico. Deras uppdrag är att döda krigförande apacher, men rätt snart ger de sig också på fredliga indianer, mexikanska soldater och egentligen alla som kommer i deras väg. De är anförda av John Joel Glanton, men den som verkligen styr förloppet är den sataniske domaren Holden; en jättelik, blek hårlös man som är besatt av att kartlägga den omgivning han erövrar och förgör.

Cormac McCarthy bygger sin berättelse på en memoarbok av Samuel Chamberlain, som red tillsammans med Glanton och hans gäng. Men författaren har också arbetat med många andra källor och den värld han frammanar är både drömlik och detaljskarp i sin våldsamhet.

Min kommentar
Först vill jag poängtera att är det något jag inte gillar så är det, så kallat, poetiskt språk. För mig är språket ett verktyg, inte ett självändamål. Ordbajseri är något jag överhuvudtaget inte klarar. Med det sagt så kan jag fortsätta med att den här boken är ungefär allt som jag avskyr.

Här finns fullständigt obegriplig dialog, helt utan citationstecken, talstreck och minsta indikation på vem som säger vad. Till råga på allt detta så är en ganska stor del av dialogen på spanska. Jag kan inte ett ord spanska och om jag läser en översatt bok så förutsätter jag att den är just det; översatt. Meningarna är ibland fullständigt obegripliga, bara en massa ord travade på varandra. Och interpunktion. Vad är det? En mening som var kortare än fyra rader gjorde mig överlycklig. Om stort författarskap räknas efter långa, obegripliga meningar utan kommatecken så skulle Ulf Lundell räknas som en av våra allra största författare och här ligger till och med han i lä.

Bara för att ta ett exempel, en mening som återfinns på sida 102 (och faktiskt även 103):

De såg guvernören själv rak i ryggen och formell i sin silkesfodrade tvåhjuliga vagn skramla ut från de dubbla portarna till palatsets innergård och en dag såg de en grupp med kusliga, halvfulla mänskliga varelser rida på oskodda indianponnyer längs gatan, skäggiga, barbariska, klädda i djurskinn som sytts ihop med senor och beväpnade med vapen av alla de möjliga slag, enormt tunga revolvrar och bowieknivar lika stora som huggvärjor och korta två-pipiga gevär med eldrör så stora att man kunde stoppa in tummarna i dem och grannlåten på deras hästar var gjord av människohud och remtyget hade flätats av människohår och smyckats med människotänder och ryttarna hade scapularier eller halsband av torkade och svartnade människoöron och hästarna såg förryckta ut med vild blick och blottade tänder som förvildade hundar och i gruppen red också ett antal halvnakna vildar som raglade i sadeln, farliga, smutsiga, brutala, alltihop var som en invasion från något hedniskt land där de och andra av samma slag levde på människokött.

Den här meningen är absurd på så många sätt och trots sin längd en av de mer lättförståeliga. Jag hade väntat mig så mycket mer, eftersom jag gillade filmerna Vägen och No country for old men, men detta var bara en orgie i våld och långrandiga miljöskildringar. Det är synd, för historien är intressant och ibland glimrade den till, till och med för mig. Men i fortsättningen håller jag mig till filmatiseringarna, även om jag aldrig skulle vilja se just den här filmen.

Boktipsets estimerade betyg var 2.8. Jag ger den 2.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Blodets meridian: Fiktiviteter, PocketBlogg och Bokstävlarna.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.