Midsommarafton och åtta veckors semester framför mig. Vad är då bättre än att ta sig an Annikas bokbloggsjerka.Veckan uppgift är: Vad tycker du om dialekternas vara eller icke vara i böckernas värld?
Det är en svår fråga och egentligen hade jag nog kunnat kopiera Annikas svar, men hur kul är det?
I princip kan man säga att jag inte gillar dialekter (eller talspråk överhuvudtaget) i böcker, ibland kan man ju faktiskt inte den dialekt man läser och då blir det ganska svårt att förstå. Rent allmänt tycker jag i alla fall att man ska vara konsekvent, är man det så köper jag det mesta. Det betyder att om man är på Gotland och gotlänningar pratar så ska alla prata gotländska. Inte bara en gammal, grinig och inskränkt gubbe, som i Silverkronan av Anna Jansson. I mitt huvud blir det då att man talar om att den här gubben är lite dummare och enklare än alla andra och det gillar jag inte. Dessutom är gotländska riktigt svårt...
Om jag vill lyssna på olika dialekter så finns det massor av sidor på nätet där man kan göra det, till exempel denna som är en gammal favorit.
Svårt att läsa dialekter! Men du har ett bra svar :)
SvaraRaderaVissa dialekter är ju som ett annat språk, så det funkar ju inte.
RaderaHaha skulle jag dra på och prata brett så skulle knappt vissa ungdomar förstå mig ;) Fast jag kan inte skriva bara prata och jag är nog bäst på att förstå när andra här uppe pratar.
RaderaSant - dialekter i böcker används ju ofta lite nedsättande, de som talar dialekt är roliga och bonniga men inte precis intellektuella... En markör som ofta används negativt.
SvaraRaderaObs jag ser att detta kan feltolkas, jag menar alltså inte att JAG tycker att folk med dialekt inte är intellektuella utan att jag uppfattar att i romaner används ofta dialekter så.
RaderaTusan, nu kommer jag bli näthatad på norrländska.
Jag förstod precis vad du menade och jag tycker likadant :) Om någon missförstår vad du skrivit så säger det mer om dem än om dig :)
RaderaJag håller med, men det är också jobbigt när en bok är skriven på exakt samma sätt oavsett vem som pratar, det blir ett litet minus för karaktärerna, de blir för opersonliga tycker jag.
SvaraRaderaDet finns ju andra sätt att göra skillnad på olika personers tal, man kan använda en annan stil bara.
RaderaHåller med dig! Det kan vara svårt att läsa på dialekt :)
SvaraRaderaDet kan ibland vara helt omöjligt :)
RaderaÄr själv inte så förtjust i dialekter i böcker, det är svårt att förstå och särskilt gotländska, det är inte det lättaste ;) Trevlig midsommar!
SvaraRaderaJa, eller prova skånska :)
RaderaDialekt i lagom mängd i dialogerna eller helst ingen dialekt alls i böcker tycker jag.
SvaraRaderaMänniskorna får gärna använda dialektala ord, men "fonetisk" skrift av dialekter ger mig ingenting.
RaderaHåller helt med, speciellt när det bara är en stackare som "pekas ut"...
SvaraRaderaJa, jag tycker nog att det oftast känns som att de just pekas ut och det gillar jag inte alls.
RaderaJag håller med, får passa på att önska dig en glad midsommar
SvaraRaderaMia
Detsamma.
RaderaFrågan är väl alltid varför några pratar dialekt och andra inte. Ibland funkar det, ibland inte.
SvaraRaderaDet är ju fler äldre på landet som har kunnat behålla sin dialekt, och jag tolkar det inte som nedsättande om man bara låter en person prata dialekt i en bok.
Jag vet inte om jag håller med där :) När jag varit på Gotland så pratar alla jag träffat på, ja utom turisterna då, gotländska. Generellt tycker jag att människor har kvar sin dialekt, om man inte gör ett medvetet val att försöka tala "rikssvenska".
RaderaOm det däremot handlar om ljudböcker, film, teater eller vad som helst där dialekten faktiskt talas så tycker jag om det. Men i skrift? Nej tack :)
Om det är en dialekt jag är bekant med (min egen...) då kanske det kan vara OK i en bok, men jag är inte hemma i så många dialekter och då kan det bli att jag faktiskt inte fattar, och då förstör det läsningen helt för mig... Enstaka dialektala ord i dialoger kan eventuellt vara OK, men det är verkligen en balansgång för författaren!
SvaraRaderaJag kan nog nästan garantera att jag aldrig hade orkat läsa en bok på skånska, nu är det inte min egen dialekt, men jag har ändå bott här i många år nu. Alla dessa diftonger gör det omöjligt att förstå i skrift :)
RaderaHåller med :)
SvaraRaderaTrevlig midsommar :)
Detsamma :)
RaderaJag tycker att dialekter i viss mån kan fördjupa texten, men när det är som i Wuthering Heights och du behöver översättning för att förstå vad en karaktär säger så har det gått lite långt...
SvaraRaderaFör mig är det omöjligt att förstå fonetisk dialekt i skrift om jag inte ljudar i huvudet. Det förutsätter ju att jag vet hur dialekten låter, annars blir det väldigt svårt :)
RaderaGenerellt tycker jag att dialekter ska undvikas i böcker, men det finns undantag, som jag fördjupar i mitt svar i min blogg.
SvaraRaderaJag vill nog helst att böcker ska vara fria från talspråk.
Radera