Sidor

onsdag 17 juli 2013

"Den frusna trädgården" av Kristin Hannah

Genre: Drama
Antal sidor: 398
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Winter garden
Översättare: Micka Andersson
Serie: -
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 1 juli 2013






Första meningen: På stränderna till den mäktiga Columbiafloden vilade tystnaden över fruktodlingen Belye Nochi.

Baksidetext
Systrarna Whitson är så olika två syskon kan bli. Meredith har stannat kvar i den trygga lilla småstaden, gift sig, skaffat barn och så småningom övertagit ansvaret för familjens äppelodling. Den rastlösa, orädda Nina är däremot på ständig resa till världens oroshärdar i sitt yrke som krigsfotograf.

När systrarnas far plötsligt blir svårt sjuk återvänder de till barndomshemmet och konfronteras med sin kyliga, avståndstagande mor, Anya. Nina blir besatt av att få henne att berätta hela den hemlighetsfulla saga hon så många gånger har påbörjat för sina döttrar, men aldrig riktigt lyckats avsluta. Därmed inleds en resa genom moderns ryska förflutna, som tar systrarna längre än de någonsin hade kunnat ana och som kommer att ändra deras uppfattning om vilka de själva är.

Min kommentar
I vintras läste jag det ena positiva inlägget efter det andra om den här boken, vilket gjorde att den smög förbi en hel del böcker i läslistan och nu var det alltså dags att se med egna ögon vad som gjorde alla andra så till sig.

Jag kan ju avslöja direkt att jag inte blev så begeistrad. Det här var så stereotypt och amerikanskt söt-sliskigt att jag ibland blev irriterad. Egentligen mest för att den visste precis vilka knappar den skulle trycka på för att man skulle bli berörd och för att det var så uppenbart att det var precis det den gjorde. Och för att det fungerade. Att berätta en historia med så överdriven känslosamhet är ett billigt knep och jag gillar det inte alls. Det blir helt enkelt för tårdrypande för mig. Tack och lov gällde detta bara det som hände i nutid.

Alla karaktärerna var som mejslade i sten och alldeles oavsett om de var medvetna att de gjorde/tänkte/reagerade fel så fortsatte de på samma sätt. Den duktiga systern som alltid ställer upp och städar upp. Lillasystern som flyr så fort det blir lite obehagligt eller jobbigt. Mamman som på något sätt tycker det är en bra idé att inte älska sina döttrar för att hon inte vill fästa sig vid dem. Nej, här var massor av logiska vurpor och konstiga beteenden. För att inte tala om alla upprepningar, jag vet inte hur många gånger en andedräkt stod som vit rök.

Det som var den riktiga behållningen i den här boken var Anyas saga, den var något av det mest otäcka jag läst och den berättades precis så som jag tycker om, utan sentimentalitet och känslostormar. Bara som ett konkret konstaterande. Tyvärr är sagan skriven i kursiv stil och eftersom den är ganska lång, även om den berättas i mindre bitar, så blir det jobbigt efter ett tag. Det där borde man ha kunnat löst på ett mycket bättre sätt, som till exempel med ett nytt kapitel.

Det här är sentimentalt dravel när det är som bäst och även om det mesta i nutid var extremt överdrivet så blev jag berörd, men slutet är så krystat och sagolikt att det faktiskt drar ner betyget.

Boktipsets estimerade betyg var 4.5. Jag ger den 3.5.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Den frusna trädgården: Malin, Bokberoende och En bok om dagen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

2 kommentarer:

  1. Ordet stereotypt är en negativ trigger för mig ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, lite så för mig också, men jag kan leva med det om resten är bra :)

      Radera