En smakebit på søndag: Fågeln som vrider upp världen

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Vid tiden när jag började bokblogga så var det en väldigt speciell författare som alla pratade om, Haruki Murakami. Av någon underlig anledning som jag inte längre kommer ihåg så hade jag redan köpt hans Fågeln som vrider upp världen. Länge har den stått där i hyllan och tittat ledset, men efter allt jag hört om hur märklig och svår den är så har jag inte vågat börja läsa. Så jag la den helt enkelt på min boktolva för 2013 efter att jag blivit inspirerad av Bokmosters inlägg om hur hon läste tillsammans med radions bokcirkel.

Nu har jag då äntligen börjat läsa och jag måste säga att jag är besviken. Inte på boken utan på alla som sagt att den är märklig och svår. Det är den inte. Eller ja, märklig är den ju, det finns liksom ingen logik alls, men svår? Nej, däremot väldigt lättläst.

Jag har kommit en bra bit längre i boken, men smakebiten kommer från sida 387, där Toru Okadas morbror förklarar hur man angriper ett problem. Ett sätt som jag kan skriva under på att det verkligen fungerar, både privat och på jobbet.

Knepet är att börja reda upp det som inte är så viktigt. Det vill säga, om du sätter saker i angelägenhetsordning från A till Ö, börjar du inte från A utan någonstans vid ÅÄÖ. Du säger att det hela är så invecklat att du inte vet varifrån du ska nysta. Men det är nog för att du försöker ta tag i allt från första början. Är det inte så? När man försöker bestämma något viktigt, måste man börja från något litet och obetydligt. Något som alla fattar. Man måste börja från något som är idiotenkelt. Och åt det ska man ägna mycket tid.