"Heder" av Elif Shafak

Genre: Drama
Antal sidor: 267
Originalspråk: Engelska (Turkiska)
Originaltitel: Honour (Ískender)
Översättare: Peter Samuelsson
Serie: -
Förlag: 2244
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Rec ex
Utläst: 30 juli 2013






Första meningen: Mamma dog två gånger.

Baksidetext
Heder skildrar en kurdisk invandrarfamiljs liv i 1970-talets London. Det är en berättelse som tar oss från en avlägsen kurdisk by till Istanbul och vidare till England och Abu Dhabi. Det är historien om Esma och hennes bror Iskender och om hur deras liv förvandlas och slits isär när deras mamma mördas för att familjens heder ska upprätthållas.

En berättelse om lojalitet, våld och försoning, om hur traditioner och invanda föreställningar bryts mot det nya livets förhoppningar och krav - allt skildrat med den psykologiska skarpblick och djupa humanism som kännetecknar Elif Shafaks författarskap.

Min kommentar
Boken Heder är den andra jag läser av Elif Shafak och denna är nog lite lättare att relatera till än Bastarden från Istanbul. Vem har liksom inte hört talas om hedersmord och har åsikter om det? Personligen har jag väldigt svårt att se dessa två ord ihop, för på något sätt utesluter det ena det andra. I alla fall i min värld.

Tyvärr är det här ett aktuellt ämne och jag tycker att Shafak berättar på ett väldigt trovärdigt sätt. Det är sakligt och osentimentalt. Precis som jag vill ha det. Inga som helst ursäkter utan bara ett konstaterande att så här är det. Man är väldigt påverkbar i tonåren och ibland träffar man helt enkelt fel person som övertygar en om fel saker. Det är dessutom inte helt lätt att flytta till ett annat land, med så främmande kultur och att ta den till sig. Och att inte höra hemma någonstans.

Karaktärerna upplever jag som väldigt trovärdiga, jag har inga som helst problem att känna det de känner när de känner det. Speciellt känner jag för mamman, Pembe. Vilket liv hon levt och vilka uppoffringar hon varit tvungen att göra. Även sonen, Iskender, är lätt att förstå sig på, varför han gör det han gör.

Här finns flera olika berättarröster och inte nog med det, det berättas ur olika tidstrådar också. Samtidigt. Ibland känns det som att inte ens skildringen inom de olika trådarna sker i ordning. Det här är något som jag ofta tycker är väldigt förvirrande och nästan omöjligt att hänga med i, men av de författare jag stött på som provat det så är nog Shafak den som klarat det bäst. Men eftersom jag älskar ordning och struktur så är detta ett berättarsätt som inte alls tilltalar mig. Om berättelsen blir mer oförutsägbar och spännande så här är svårt att säga, för mig hade det nog funkat om allt skett kronologiskt.

Även om historien berättas utan sentimentalitet så är den inte helt utan känslor, men de känslor som finns är mer ens egna än påtvingade. För mig så lägger inte boken några som helst värderingar i vad som händer, utan det får man göra själv. Och det gör man. Det blir många känslor längs vägen, men mest blir jag ledsen och upprörd för detta är en väldigt sorglig historia. Med en osedvanligt oväntad twist i slutet.

Elif Shafak och jag kommer väldigt bra överens och jag hoppas att fler böcker av henne snart blir översatta till svenska.

Tack 2244 för recensionsexemplaret!

Boktipset hade inget estimerat betyg eftersom det bara var ett som var satt. Det var 4.0. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Heder: Lotten och Sladdertackan.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.