Monikas bokiga bekännelser

Jag blev taggad av Vargnatts bokhylla att göra den här bekännelsegrejen. Innan jag själv blev taggad så såg jag flera andra göra den, men jag ska ärligt säga att jag inte hade någon riktig koll på vad den innebar. Nu vet jag ;)

Regler:

Själva meningen med ”bokiga bekännelser” är att varje person som gör den ska tänka efter vad som har hänt i sitt liv och sedan berätta om de största sakerna som är relaterade till böcker och läsning. Det kan vara allt mellan himmel och jord, man sätter gränserna själv för vad man vill dela med sig av – glöm bara inte att namnge inlägget som ”‘ditt namn’ bokiga bekännelser”. När man väl har ”bekänt” så ska man tagga vidare 5 stycken andra bloggare, och sedan meddela dessa personer att de har blivit utvalda! Svårare än så är det inte.

Jag älskade Nick Carter.
För många är nog Nick Carter en fullständigt okänd figur och om han är det så ska han förbli det. Tycker jag. Men i min ungdom slukade jag alla böcker jag hittade. Och jag hittade många. Köpte kilovis i en affär som sålde begagnade för 2 kronor styck. Det var vansinnigt dåliga böcker, egentligen, men jag älskade dem.

När jag var liten skrev jag jämt (när jag inte läste).
Redan när jag var runt nio började jag skriva små historier. Skräck, vilket kanske inte förvånar så många. De var så otäcka att min pappa blev jättearg på mamma för att hon lät så hemska saker hända mig när han inte var hemma. När jag blev lite äldre och drabbades av den första riktigt stora olyckliga förälskelsen så skrev jag dikter. Och så sorgliga de var. Tårdrypande. Senare ändå påbörjade jag faktiskt två böcker, en påhittad och en sann, ungefär som en reseberättelse. Både dikter och mina så kallade romanutkast har jag eventuellt kvar i en låda i förrådet.

Jag är manisk med att avsluta sådant jag påbörjat.
Det spelar ingen roll hur dålig en bok är, jag måste läsa ut den. Till denna maniska sida hör att jag måste läsa en serie i ordning.

Jag kånkade runt på Allers-romaner.
Min mamma läste massor av Allers-romaner när jag var mindre. Jag har ingen aning om varifrån de kom, men jag la snabbt beslag på dem. När vi skulle på semester packade jag ner 10-15 stycken i min lilla resväska. Då skulle vi vara borta max tio dagar. Inte mycket annat fick plats i min väska.

Statistik är kul. Om man får göra den själv.
Egentligen började jag skriva ner vad jag läste redan 1984 eller 1985, men då antecknade jag bara författare och titel. Från 1991 har jag listor på vad och när. 2008 hittade jag ett fantastiskt bokprogram som kunde hålla koll på allt. Ändå fortsätter jag att också skriva "manuella" listor och registrera mig på boksajter som Goodreads och Boktipset. Jag älskar att registrera allt. Struktur är det bästa jag vet.

Bokbloggandet har fått både läsande och bokinköp att öka lavinartat.
Förr höll sig bokinköpen på en ganska hyfsad nivå. Jag hade visserligen ett gäng olästa böcker i hyllan, oftast runt 30-40 stycken, vilket jag tyckte var en bra säkerhetsnivå. Jag ville ju inte bli utan. Efter jag började bokblogga och läsa andras tips och reflektioner steg bokinköpen till en nivå som faktiskt inte är acceptabel. Jag köper långt fler böcker på ett år än vad jag hinner läsa. I skrivande stund har jag 225 olästa böcker i hyllan. Och då har jag inte räknat e-böckerna, som ju inte syns.

Trots alla dessa högar med böcker så kan jag inte tänka mig att avsluta bokbloggandet. Det är en helt fantastisk värld att vara en del av och jag ångrar mig inte en enda sekund. Bokbloggare är en härlig familj som jag inte vill vara utan.

Jag har ingen aning om vilka som redan blivit taggade, men någon av dessa borde väl ha den ogjord...
Lotten
boktok73
Malin
Books on my mind
Bokstunder