Sidor

lördag 19 oktober 2013

"De fattiga i Łódź" av Steve Sem-Sandberg

Genre: Drama
Antal sidor: 642
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2009
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 oktober 2013






Första meningen: Det hade varit den dag, för evigt inpräglad i gettots minne, då Ordföranden inför alla låtit meddela att han inte hade något annat val än att låta gettots barn och åldringar gå.

Baksidetext
En roman om det judiska getto som nazisterna inrättade i den polska staden Lodz, och om dess av nazisterna utsedde ledare, Chaim Rumkowski, och hans svårutredda, mycket tvetydiga roll i förintelsen av de polska judarna. Särskilt hans förhållande till barnen i gettot är komplicerat.

Det är en roman om livet i den avspärrade stadsdelen, om den påbjudna tyska kadaverdisciplinen, det mördande slavarbetet, svältdöden och de utsiktslösa flyktförsöken men också, paradoxalt nog, om överlevnadskonst och livsvilja, som t ex framväxten av den kollektiva, så småningom listigt subversiva Getto-Krönikan, som varit författarens viktigaste källa, och om hur transporterna till de för de bortforslade till en början okända förintelselägren vidtar tills gettot med dess ursprungligen 250 000 innevånare tömts.

Min kommentar
Den här boken har stått länge och samlat damm i min hylla och det är ungefär lika svårt att skriva det här inlägget som det var att börja läsa den.

Det är en diger bok det här, både bokstavlig och bildligt. I slutet av boken finns det en lista över persongalleriet, en ordlista och en karta. Ordlistan behövdes verkligen, då vare sig min jiddisch, tyska eller polska är speciellt bra. Dessvärre finns inte alla ord och uttryck med där, för det mesta framgår dock betydelsen av sammanhanget, men när jag läser en bok på svenska så vill jag att den ska vara på svenska, i synnerhet när främmande ord blandas in bara ibland och utan synbar anledning. Det stör min läsning när jag måste stanna upp, bläddra längst bak i boken och leta upp det jag vill ha översatt.

Jag är egentligen inte helt klar över vad jag tycker om den här boken, den har både brister och tillgångar. Jag tycker om att den är berättad så torrt och utan känslor, jag behöver inte någon som berättar hur avskyvärt det som hände var. Jag tror att allt det torra konstaterandet är det som gör att boken överhuvudtaget går att läsa. För det här är alldeles tillräckligt hemskt och jag klarar egentligen bara att läsa i halvtimmespass. Sedan känner jag att jag måste göra något som lyfter humöret lite.

Det jag har svårt för i boken är hoppandet i tid, samma sak berättas ur olika perspektiv, i olika delar av boken och jag får lite svårt att hålla isär vad som redan hänt och vad som inte hänt. Språket upplever jag som lite styltigt och alla dessa "ett hundra" och "elva hundra sju" gjorde mig alldeles tokig (ja, jag vet, men jag var tvungen att fokusera på bagateller). Ibland berättas det i imperfekt och ibland i presens och jag är inte människa att reda ut om det fanns någon mening med det.

Boken är uppdelad i fyra delar och jag tyckte nog bäst om de två första, de två sista blev underliga när det blandades in en hel del (feber)drömmar och det blev mest konstigt. Man får följa ett otal personer och det är riktigt svårt att hålla reda på alla. Detta får man nog se som bokens svaga punkt. Det är när jag får läsa om samma person ett längre tag som alltihop tar tag i mig. Hoppandet fram och tillbaka mellan tider och personer gör det bara rörigt.

Jag förstår vad författaren vill ha sagt med den här boken och jag tycker den är viktig. Huruvida Rumkowski var en hjälte eller en förrädare tänker jag inte ens försöka ta ställning till, men frågan är vad han kunde ha gjort annorlunda. Det är lätt att döma nu, när vi sitter här så rättrådiga och bestörta med facit i hand.

Boktipsets estimerade betyg var 4.4. Jag ger den 3.5.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om De fattiga i Lódz: Pocketblogg, Flygarens bokblogg och Du är vad du läser.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

6 kommentarer:

  1. Jag tror faktiskt jag läste den när den var rätt nyutgiven och det är tillräckligt länge sen för att jag inte ska minnas detaljerna. Det jag minns är en känsla av att bli väldigt berörd. Och att jag gillade den (annars är jag inte så förtjust i berättelser från andra världskriget)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, berörde gjorde den verkligen, ibland var det så mycket hemsk information att jag knappt orkade igenom.

      Radera
  2. Det här är en hyllvärmare också hos mig. Omfånget skrämmer lite faktiskt. Kan man läsa delarna för sig?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kan man nog. De hänger ju ihop, men handlar om olika perioder mellan 1940 och 1945. Egentligen är det nog ingen dum idé att dela upp den i mindre bitar för det var jobbig läsning.

      Radera
  3. En bok som väntar på att bli läst av mig, så jag vill inte läsa din kommentar alltför noga ;) Jag brukar gilla tidshopp och olika perspektiv så det ska bli spännande att se vad jag tycker om den. Så småningom!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag brukar göra likadant med böcker som jag ska läsa senare, man vill ju inte veta för mycket :) Hoppas du gillar den!

      Radera