En smakebit på søndag: Mordgåtan Olof Palme

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

I utmaningen tre på tre så är jag framme vid andra boken nu, Mordgåtan Olof Palme av Gunnar Wall. Jag ska erkänna att det tog emot lite innan jag började läsa, eftersom jag var rädd för att den skulle vara torr och lite trist. Dessutom var sidorna tätskrivna och den är ganska tjock. Mina farhågor blev inte besannade. Än så länge är den inte det minsta torr. Däremot är den mycket intressant och jag får veta mycket som jag inte hade en aning om. Jag var lite drygt 20 den gången, när verkligheten plötsligt drabbade Sverige. Politik var inte min grej överhuvudtaget, men jag minns fortfarande exakt var jag var, vad jag gjorde och vad jag tänkte när jag fick veta.

Det är lite svårt att ge en smakebit ur en bok som den här, men jag provar ett litet stycke från sida 27. Anders är det vittne som verkar ha varit allra närmast när Palme blev skjuten. Detta är ett litet utdrag från ett samtal som utspelar sig mellan författaren och Anders, i början av 2010.

När Anders börjar röra på sig söderut har han kvar förhoppningen om att han ska få kontakt med de tre arbetskompisarna som kommit efter. Han tittar framåt för att se om han kan upptäcka dem. I stället märker han att han har tre andra personer framför sig. De går i samma riktning som han själv. Han uppfattar det som om de är i sällskap.
     "De var alltså tre stycken när du såg dem först, inte två bara?" undrar jag.
     Anders svarar utan att tveka: "Nä, det är som jag sagt hela tiden. Det var som om de kom från en bio eller någonting, tre stycken". Han gör en lite paus innan han fortsätter: "Och så plötsligt sköt en av dem och gick därifrån."