"Vyssan lull" av Carin Gerhardsen

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 295
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hammarbyserien 3
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 oktober 2013






Första meningen: För ett ögonblick lät det som en fågels kraxande, sedan blev det tyst.

Baksidetext
Hammarbypolisen i Stockholm står handfallna inför den brutala avrättningen av en filippinsk kvinna och hennes två små barn i deras lägenhet. Man hittar inga spår efter gärningsmannen och frågorna blir bara fler. Varför lever barnens svenske far isolerat, nästan utan kontakt med omvärlden? Och hur kunde kvinnan, på de små summor hon tjänade på svartstädning, ha råd med en lägenhet värd flera miljoner?

Berättelsen har sin upprinnelse i någonting som hände för länge sedan, när ett ungt par en solig majdag stannar till med bilen vid en kiosk för att köpa lördagsgodis till de två små pojkar som leker i baksätet.

Kriminalkommissarie Conny Sjöberg sliter hårt med utredningen med ett decimerat arbetslag. Jens Sandén lider av sviterna efter en hjärtinfarkt, Petra Westman famlar fortfarande efter identiteten på den man som våldtagit henne och kollegan Einar Eriksson är försvunnen och har inte dykt upp på jobbet.

Sjöberg själv är splittrad och bestämmer sig till slut för att gå till botten med sin gåtfulla bakgrund som hans mamma vägrat tala om. En dag knackar han på dörren hemma hos sin farmor som han under hela sitt liv trott var död.

Min kommentar
Jag har läst de här tre böckerna i serien i hyfsat tät följd och det är nog en fördel när det gäller Hammarbyserien. Den ena boken tar vid nästan exakt där den förra slutade och många trådar följer med till nästa. Det är spännande. I några böcker. Sedan kan det kännas som att det blir långdraget.

Man kastas rätt in i handlingen när boken börjar, ett grymt mord utförs och jag gillar när historien liksom tar tag i en från start. Efter ett tag upptäcker jag att även den här boken handlar om något som hänt långt tillbaka. Har det inte gått lite inflation i historiska tillbakablickar? Måste allt handla om gamla oförrätter? En varning till dig som inte gillar kursiva stycken kan vara på sin plats också, för givetvis är tillbakablickarna kursiva. Och det är alldeles uppenbart vem det är som står för dem också.

Det är helt fantastiskt förutsägbart och det tar inte många sidor innan jag gissat vad det egentligen är som hänt, vem som är inblandad och varför. I början gör det inget, för det flyter på och är spännande ändå. Sedan händer något. Eller egentligen tvärtom. Det stannar upp och är farligt nära gränsen till att bli en relationsroman med deckarinslag i stället för tvärtom. Ett tag levde jag på hoppet att tomtebolyckan i alla fall skulle raseras så det hände något dramatiskt, men jag tror jag blev snuvad på det.

Sidohistorien med Petras andra fall fortsätter att vara just en sidohistoria. Lite närmare lösningen kom vi väl och jag hoppas verkligen just den tråden knyts ihop ganska snart, för som sagt, det kan bli lite långdraget om det bara fortsätter och fortsätter. Conny Sjöbergs mystiska förflutna, som hans mor inte vill prata om, kan man väl säga fick sin förklaring. Det tackar jag för. Just den biten var för övrigt tragisk på många sätt, men tyvärr inte helt osannolik.

Boken är tunn och lättläst och borde, med tanke på handlingen, vara en bladvändare. Men det är något som tar emot varje gång jag ska sätta mig och läsa. Förmodligen är det på grund av alla relationsproblem som tar överhanden. Det blir helt enkelt för mycket när allas privatliv ska gås igenom. Kanske kan det också bero på att jag egentligen inte tycker om någon av karaktärerna och det i sin tur beror nog på att jag inte alls kan relatera till dem, deras problem och deras sätt att reagera. Den enda jag överhuvudtaget känner något intresse för är Jamal.

Något att reta sig på då? Inte så mycket faktiskt, men en liten detalj stör mig en aning. Jag har väldigt svårt att se att en "datamänniska" har sin frus namn som lösenord. Men det kan ju vara jag som lägger in en helt annan betydelse i "datamänniska".

Fjärde boken, Helgonet, står redan och väntar i hyllan och jag ska nog försöka läsa den ganska snart, vilket förmodligen betyder inom några månader.

Boktipsets estimerade betyg var 4.2. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Vyssan lull: Annika, Bokbrus och En bok om dagen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.