"Lögnen på femte våningen" av Do van Ranst

Genre: Drama
Antal sidor: 173
Originalspråk: Nederländska
Originaltitel: Moeders zijn gevaarlijk met messen
Översättare: Rikard Bonde & Ingrid Wikén Bonde
Serie: -
Förlag: Massolit
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2013
Format: e-bok
Källa: Rec ex (tack Massolit)
Utläst: 5 november 2013





Första meningen: Min mamma högg ihjäl min pappa med en kniv.

Baksidetext
Lögnen på femte våningen handlar om Jeff som bor i ett höghus i förorten tillsammans med sin mamma, hennes pojkvän och sin utvecklingsstörda storasyster Iene.

Sin pappa har han aldrig träffat och hemma är det strängt förbjudet att prata om honom. Men Jeff har själv listat ut att pappan måste ha blivit knivskuren till döds. Varför skulle det annars finnas en ingrodd fläck på vardagsrumsmattan som ser ut som blod? Och det är naturligtvis mamman själv som är mördaren, det är Jeff övertygad om.

I samma hus bor Jeffs vän Süleyman som Jeff kan prata om allt med men konflikterna står tätt både inom familjen och med vännen. Vad är det egentligen Süleyman sysslar med? Hur ska Jeff kunna hindra mammas pojkvän från att skicka bort Iene till ett hem för utvecklingsstörda och är pappan verkligen död?

Min kommentar
Den här boken blev jag nyfiken på när Massolit förlag skickade ut ett mail om höstens utgivning. Jag tror aldrig jag har läst någon belgisk författare så det var extra roligt. Boken är klassad som ungdomsbok (12-15 år), nu är jag inte i närheten av bokens målgrupp, men det kan jag nog känna är rätt.

På originalspråk så betyder titeln mammor är farliga med knivar, vilket jag nu i efterhand tycker hade varit en bra titel, åtminstone mer lockande. Det jag får med mig från den här boken är att man aldrig, aldrig ska ljuga för sina barn. Och absolut inte för att skydda dem (det vill säga göra det enkelt för sig själv). Det slår alltid tillbaka. Det är nämligen inte alls Jeff som listat ut vad som hänt hans far, som det står i beskrivningen, utan det har mamma berättat.

Jeff är 13 år och han beter sig också som en 13-åring. Det här känns mycket mer trovärdigt än Lex i Lex bok, som ska vara 18, men som beter sig exakt likadant som denna 13-åring. Han är egoistisk och ofta ganska elak och tror att världen snurrar runt honom. Men ibland är han snäll. I alla fall mot sin handikappade syster. Men mest av allt vill han bli av med Harry, mammas pojkvän, eftersom mamma inte bryr sig tillräckligt mycket om Jeff. Hon har inte så mycket tid för honom eftersom hon hela tiden måste se till att Jeffs syster, Iena, har det bra.

Jeff och hans kompis Suleyman har sin egen version av ljugarbänk. De brukar träffas i soprummet och där skarvas de mest besynnerliga historier ihop. De samtalen är obetalbara. En annan miljö i boken, som jag känner att jag skulle vilja besöka, är det så kallade flaskfältet. Där odlas päron i flaskor (det ska bli päronkonjak av dem) och när det blåser så låter det. Mycket. Jag skulle så gärna vilja höra det.

Det här känns som en trovärdig berättelse om hur det är att vara 13 år, det otäcka med att växa upp och alla konflikter. Både de man har med sig själv och de man har med andra. Nu var det många år sedan jag var 13, men jag minns att det var jobbigt och att jag mest hela tiden upplevde mig vara orättvist behandlad. Så detta kände jag igen mig i.

Boktipset hade inget estimerat betyg eftersom endast ett var satt, det var 3.0. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Lögnen på femte våningen: Lisas böcker, Booze 'n' books och Annas bokblogg.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.