Sidor

lördag 22 februari 2014

"Pojken i hiss 54" av Karin Alfredsson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 288
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ellen Elg 5
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 februari 2014






Första meningen: Något vitt böljar förbi men jag har svårt att se ordentligt.

Baksidetext
Pakistan
Fullmånen är vit med skarpa kanter när 12-åriga Zubaida smyger ut i ökensanden. Hon vill få en skymt av de vackra jaktfalkarna som kommit till byn med ett schejkfölje för att jaga kragtrappfågel. Men innan hon hinner fram till falktältet blir hon tillfångatagen och inknuffad i jägarprinsens tält. På väg därifrån en stund senare blir hon upptäckt -- och i samma ögonblick har hennes familj förlorat sin heder.

Dubai
På väg från en övernattning i öknen kommer mobilsamtalet till Ellen Elgs chaufför. Han är Zubaidas äldste bror och kallas nu omedelbart hem till Pakistan för att återupprätta familjens anseende. Ellen ser sin chaufför blekna, men är alltför upptagen av sina tankar på nattens dramatiska händelser för att reagera. Hon har sett en man bli torterad och hon har bevis i sin filmkamera

Ellen vet för mycket, tycker säkerhetspolisen. Kanske kan en kidnappning få henne att tystna?

Min kommentar
Det här är den femte boken om den svenska läkaren Ellen Elg, som aldrig kan låta bli att lägga näsan i blöt. Det här är inte den jag tyckt bäst om i serien, men den är som vanligt väldigt angelägen och tyvärr aktuell.

Som vanligt finns det olika berättelser i berättelsen och den här gången är det hedersmord som är huvudspåret. Ett sidospår är hur utländska tjänstekvinnor har det i Dubai, de som måste lyda varje vink från sin sponsor, annars åker de ut från landet ögonaböj. Som alltid är det intressant och skrämmande att ge sin in i Karin Alfredssons berättande om kvinnors villkor och även om man har svårt att tro att det kan vara så här nu, på 2000-talet, så får man lite perspektiv och förståelse på det hela när en karaktär i boken berättar för Ellen att det här folket tagit sig från kamel till Porsche på mindre än en generation. Då kan man plötsligt förstå de motsättningar som måste finnas. Man kan ju inte ändra på allt på en gång, även de gamla måste ju få känna igen sig.

Ellen är som vanligt alldeles naiv och jag stör mig på det där typiskt svenska, att man tror att rättvisa existerar och att alla har samma värderingar som en själv. Och att polisen alltid är på de godas sida. Och att de goda alltid segrar. Hela historien är lite för enkelt berättad, det är ju väldigt komplexa ämnen, men samtidigt är det nog bra att boken är så lättillgänglig. Det gör i alla fall att man orkar läsa den. Det måste vara svårt att skriva en sådan här bok på rätt nivå och utan att fördöma. Jag tycker Karin Alfredsson klarar det på ett riktigt bra sätt.

Slutet blev kanske lite lättvindigt och abrupt. När det var bara 30 sidor kvar så fortfarande ingenting löst och sedan tog det bara slut. Och jag kan inte för mitt liv begripa titeln på boken, jag kan inte låta bi att nyfiken undra varför hon valde just den.

Det här är den sista delen om Ellen Elg, i alla fall som är utgiven och jag kan inte hitta någon information om det kommer fler. Karin Alfredsson själv har varit ganska upptagen med sitt arbete i projektet Dödsorsak: kvinna.

Boktipsets estimerade betyg var 4.3. På Goodreads hade den 3.27 i genomsnitt. Jag ger den 3.5.

Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Pojken i hiss 54: En bok om dagen, Bokbrus och Bloggbohemen.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

2 kommentarer:

  1. Jag känner igen mig i din recension. Jag gillar hennes böcker, jag gillar verklighetsanknytningen som finns i dem även om det är otäckt att inse att det här faktiskt händer, hela tiden. Det är ett smart sätt att belysa verkliga situationer utan att skriva folk på näsan eller presentera det i trista siffror och statistik. Sen håller jag med om att just den här boken är den svagaste av de hon skrivit, så kände jag när jag läste den i alla fall. Visst är titeln tagen från att Ellens son klev in i en hiss och åkte ifrån familjen? Jag minns att jag oxå undrade vad den titeln hade med själva berättelsen att göra...

    SvaraRadera
  2. Jag tycker hennes böcker är bra som en introduktion eller vad man ska kalla det. Sedan kan man ju alltid fördjupa sig om man vill.

    Jo, det var hennes sen som var pojken i hissen, men det där var ju bara en väldigt liten detalj i hela historien. Jag kan kanske förstå hur hon tänkte, men titeln är ändå väldigt underlig.

    SvaraRadera