Sidor

lördag 5 april 2014

"Göteborgsmorden" av Sven Westerberg

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 264
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Lennart Brask 4
Förlag: Tre böcker
Utgivningsår: (original) 1994 (min) 2000
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 mars 2014






Första meningen: Bodil Wilhelmsson trodde inte på varsel, på tecken, på stjärnors makt eller annat som sades kunna förutsäga framtiden.

Baksidetext
Begreppet Göteborgsmorden kom att skapas av pressen, och då i första hand av Stockholmstidningarna. Den hela och fulla sanningen nådde dock aldrig fram till allmänheten.

Sanningen om Göteborgsmorden, om det finns en sanning, nådde bara Lennart Brask, chef för den del av den svenska underrättelsetjänsten som går under namnet Kontoret.

Ändå - när allt var över - och Brask satt i sin Östermalmslägenhet och lyssnade på Elgar, så tvivlade han. För när musiken hade tonat ut och allt blivit tyst stod plötsligt bara en enda sanning, en enda sats, ett enda påstående framför hans inre syn. Ur människans synvinkel gäller i alla sammanhang bara en sanning: I begynnelsen var mysteriet.

Min kommentar
Jag har alltid varit glad i att läsa böcker som utspelar sig i en miljö som jag känner till och sedan jag flyttade till Skåne så känns det lite som att jag letar upp allt som utspelar sig i Göteborg. Det går inte alltid så bra.

Detta är visserligen fjärde delen om Lennart Brask så kanske är det så att man fått veta mer om honom i de tidigare tre böckerna, men de sägs vara fristående så... Jag skulle nog egentligen vilja gå så långt som att påstå att alla karaktärerna här är grå och intetsägande. Jag får i stort sett inte veta något om någon. Inte heller bryr jag mig om någon av dem. Visst, jag kan tycka synd om henne, vars man försvann och också om de som råkat illa ut på vägen. Men bryr jag mig? Nej, inte ett dugg. Jag får ingen känsla av riktiga människoöden. Alla verkar vara trista, filosoferande människor som mest går runt och funderar på meningen med livet.

Mordgåtan är inte heller speciellt intressant. Eller spännande. Det läggs inte särskilt mycket kraft på den. Mest tid och kraft läggs det på filosofiska funderingar som inte ger något alls. Och upprepningar. Många saker får jag veta väldigt många gånger. Det behövs faktiskt inte, jag förstår första gången.

Det finns ingen riktig berättare, utan vi följer den karaktär som just då kan berätta saker och ting för oss. Och det är nog precis detta som jag inte gillar med boken. Allting berättas, ingen upplever något. Det gör att jag inte upplever något jag heller. Insprängt mellan de "vanliga" kapitlen där allt berättas, kommer det då och då ett kursiverat kapitel där något annat berättas, ungefär som en berättarröst i en film, och här finns det också mängder av antydningar på vad som ska hända sedan. Vem som är rösten där framgår inte och jag vill inte ens gissa. Ett grepp jag inte alls förstår och som inte heller är speciellt lyckat.

Detta är en serie jag inte kommer att fortsätta läsa och för en gång skull så har jag inte heller köpt på mig de andra delarna i förväg.

Boktipsets estimerade betyg var 4.3. På Goodreads är jag hittills den enda som läst den. Jag ger den 3.0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Jag kan inte hitta någon annan som bloggat om Göteborgsmorden.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

2 kommentarer:

  1. Och ändå fick den 3.0? Lite skönt att inte skriva upp något på boktipslistan ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag vet ju att min betygsättning inte helt stämmer med andras :) Treor är godkända, men de rekommenderas inte :)

      Radera