"Nattens grymma stjärnor" av Kjell Eriksson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 372
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ann Lindell 6
Förlag: Ordfront
Utgivningsår: (original) 2004 (min) 2005
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 juli 2014






Första meningen: - Har din far varit deprimerad den senaste tiden?

Baksidetext
En oktobermorgon 2003 hittas en äldre bonde, Petrus Blomgren, ihjälslagen i sin lada i byn Jumkil. Bara någon dag senare hittas ännu en bonde mördad i sitt kök i en annan by. I ingetdera fallet hittar Ann Lindell och hennes kolleger vid Uppsalapolisen något motiv eller något mordvapen. Och inte minsta spår av någon gärningsman. I en ruffig villa bor den 35-åriga Laura med sin far, Ulrik Hindersten, en akademisk särling och expert på Petrarcas diktning. En dag går Laura till polisen för att anmäla sin far försvunnen. Det tycks gå henne hårt till sinnes, hon börjar uppträda underligt på arbetsplatsen och blir allt mer besatt av sin arbetskamrat Stig Franklin. Han finner Laura lite skrämmande men kan ändå inte motstå henne. Hans förhållande till hustrun Jessica råkar i allvarlig gungning.

Så begås efter en tid ett tredje mord, denna gång på en äldre fritidsryttare, som först ser ut att ha sparkats ihjäl av en häst. När polisen börjar misströsta får de hjälp från en kollega som tror sig se ett överraskande samband mellan morden. Om detta är sant kan det yttersta målet för mördaren vara en mycket högt uppsatt person.

Min kommentar
Sjätte delen om Ann Lindell är ännu ett kliv uppåt och jag får nog räkna den som den bästa i serien, hittills i alla fall. Kanske är det bara jag som börjar vänja mig, men den är väldigt nära en fyra i betyg.

Anledningen till att den är lite bättre tror jag kan bero på Edvard Risbergs frånvaro, i alla fall rent fysiskt. Däremot börjar han kännas som Den Helige Ande och är allestädes närvarande trots sin fysiska frånvaro. Varför får den då inte en fyra? Jo, anledningen är detta fortsatta ältande. Av allt och alla. Ingen av karaktärerna verkar ha den minsta känsla av lycka, alla känns missnöjda och olyckliga. Hela tiden. Jag skulle vilja ta tag i den där Ann och säga till henne att hon måste rycka upp sig. Gilla läget eller gör något åt det!

Sin vana trogen har Kjell Eriksson fortfarande ett helt koppel med irrelevanta karaktärer, som bara finns i periferin. Inte ens Anns kollegor är tydliga människor utan de känns bara som skisser. Jag kan inte riktigt förstå varför de är med om man aldrig får lära känna dem. Ibland har de en del åsikter (som de ältar), men jag får inte veta någonting om dem som människor. I den här boken blir åtminstone en annan karaktär tydlig och det är Laura. Tyvärr är hennes tillbakablickar otroligt trista och sega och tyvärr har hon vartannat kapitel.

För ovanlighetens skull tänker jag ta upp saker jag gillar med den här boken (det kan bero på att det är första gången det händer eller på att jag orkar lägga märka till dem eftersom det är färre saker jag retar mig på). Villospåret som läggs ut är en riktig pärla och känns faktiskt trovärdigt. Så där måste det ju vara att undersöka mordfall. Ibland dyker det upp något som verkar bra, men är fel. Det för mig in på den andra punkten jag gillar och det är att alla ledtrådar hittas efter hårt arbete, de dyker inte upp som av en slump eller någons fullständigt ologiska slutledningar.

En sak som retar vansinne på mig och har gjort det i alla sex böckerna är att författaren använder kombinationen "en slags..." i stället för "ett slags..." eller "en sorts...". Ja, jag vet att det går bra att använda vilket som numera, men det stör mig så otroligt mycket att jag bara ville nämna det.

Boktipsets estimerade betyg var 3.5. På Goodreads hade den 3.63 i genomsnitt. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Nattens grymma stjärnor: Sladdertackans bokhörna, Just läst och Tofflan.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.