Sidor

lördag 5 juli 2014

"Nattskärran" av Kjell Eriksson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 360
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ann Lindell 5
Förlag: Ordfront
Utgivningsår: (original) 2003 (min) 2003
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 juni 2014






Första meningen: Om jag hade kommit några sekunder tidigare, hade det kanske inte hänt.

Baksidetext
Det är tidig morgon den 10 maj 2003. En taxichaufför på väg att avsluta sitt nattpass gör en chockerande upptäckt. Varenda skyltfönster på Drottninggatan är krossat och vägbanan fylld av glassplitter.

Media strömmar till och mitt under direktsändning i lokalradion hörs ett skrik inifrån en bokhandel. En kvinna har hittat en död man i butiken. Mördad.

På Uppsalapolisen är man frågande och djupt oroad. Vad är det som pågår i staden? Femtonårige Ali vet. Han tänker dock inte berätta för någon vad han sett.

Ann Lindell, som är tillbaka i tjänst efter sin barnledighet, hamnar omedelbart mitt i ett fall som är mera komplicerat än något annat hon ställts inför. Dessutom får hon under arbetet ett överraskande mobilsamtal. Det är Edvard Risberg, hennes gamla kärlek, som hör av sig. Men hans röst låter annorlunda.

Min kommentar
Jag kämpar på med serien om Ann Lindell och detta är femte delen, så nu har jag kommit halvvägs. Den här får nog räknas som den hittills bästa i serien, men det blir ändå inget högre betyg.

I den här boken träffar vi på två väldigt intressanta karaktärer som jag omedelbart tyckte om, morfar Hadi och hans barnbarn Ali. De delar som handlar om dem är värda ett betydligt högre betyg. Då glömde jag både tid och rum. Deras relation beskrivs så äkta och utan att det skrivs en på näsan att den är bra, man bara känner det genom texten. Tyvärr handlar inte hela boken om dem, utan med jämna mellanrum kommer man tillbaka till polisernas tröttsamma ältande av precis samma saker som alltid.

De andra karaktärerna är fortfarande på tok för många, de flesta av dem är bara namn, utan vare sig ansikte eller särdrag. Jag vet inte om det är en uppvisning i att komma på så många namn som möjligt. För att inte tala om att Edvard är tillbaka... denna osannolikt trista karl, som är en mästare på ältande. Jag är oerhört less på honom och jag hoppas verkligen att händelserna i den här boken betyder att vi sett det sista av honom. Men så väl är det nog tyvärr inte.

Fler saker jag är trött på: Jag vet inte hur många olika trådar här är och jag är så less på att jag vet att de kommer att knytas ihop allihop på slutet. Det är alltid samma sak. Detta gör också att det blir så många tillfälligheter att det blir lite krystat. De där politiska ställningstagandena är också bara tröttsamma. Om Kjell Eriksson bara hade nöjt sig med att analysera invandrares situation i Sverige så hade det räckt. I stället ger han sig ut för att rädda hela världen och då blir det för mycket.

Den här gången har jag i alla fall inget att klaga på vad gäller språket, där har skett en klar förbättring. Nu flyter det på utan att det dyker upp ord som ingen har hört sedan 1800-talets början.

Slutet känns väldigt abrupt och kortfattat, nästan som att författaren blev trött på alltihop och bara ville få det att ta slut. Mördaren, till exempel. Vad hade h*n för motiv? Var h*n galen, där bara tillfället gjorde mördaren? Nu när jag tänker på det så har de senaste böckerna i serien bara fladdrat förbi den skyldige, utan att närmare gå in på motiv och liknande. Det passar sig egentligen inte i deckare, tycker jag.

Trots alla hårda ord så är denna del sammantaget mycket bättre än de tidigare böckerna.

Boktipsets estimerade betyg var 3.7. På Goodreads hade den 3.4 i genomsnitt. Jag ger den 3.5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Nattskärran: PocketBlogg, Boktokspladder och 20minuteromdagen.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

4 kommentarer:

  1. Jag har läst del 1 i serien och där tog det stopp, så kanske struntar jag i den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag råkade ju köpa alla tio delar innan jag började läsa så jag tänkte nog ta mig igenom allihop. Sedan får nog min mamma/syster dem :)

      Radera
  2. Ingen tanke på att ge upp en serie du inte är så förtjust i? (även om du har alla delar i serien - såg kommentaren ovan) :-) Jag brukar inte heller ge upp i första taget men om böckerna aldrig blir riktigt bra så får det till slut vara. Tex Ramona Franssons böcker läste jag fyra stycken men började aldrig gilla dem så nu blir det inga fler av henne för min del.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om jag inte hade haft alla delarna så skulle jag nog inte ha köpt fler, men eftersom de finns här så läser jag :)

      Ramona Fransson slutade jag också att läsa efter fyra böcker, men de var i en klass för sig själva. Men min mamma älskar dem :)

      Radera