Sidor

lördag 9 augusti 2014

"Den sista akten" av Mari Jungstedt

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 311
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Anders Knutas 10
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 juli 2014






Första meningen: Mörkret hade sänkt sig omkring den medeltida klosterruinen långt ute på en gotländska landsbygden.

Baksidetext
När den omstridda debattredaktören på en av Sveriges största dagstidningar, Erika Malm, hittas mördad på ett hotellrum i Visby väcker dådet stor uppståndelse. Mordet sker mitt under den myllrande Almedalsveckan. Utredningen pekar åt olika håll; ett hotbrev från nynazister, ett mystiskt besök på Romateatern och spår av en hemlig älskare.

Kriminalkommissarie Anders Knutas och kollegan Karin Jacobsson tar sig an fallet. Men inte bara utredningen vållar de båda poliserna huvudbry. Vad ska de göra åt den kärlek som börjat spira mellan dem?

Journalisten Johan Berg är polisen hack i häl samtidigt som han försöker lappa ihop vardagen efter tragedin som drabbat hans familj.

Under tiden rör sig en gärningsman i kulisserna. Någon som själv vill avgöra slutet på den sista akten.

Min kommentar
Jag ligger lite efter med serien om Knutas på Gotland. Jungstedt har ju utgivningstakten en bok per år och då hinner inte jag med riktigt. Detta är tionde delen och egentligen tycker jag att inga serier bör få vara längre än så här och det är det absoluta maxantalet.

Den här boken är lika snabbläst som de tidigare, det är korta kapitel och ingen större tankemöda krävs för att hänga med. Det passar riktigt bra när det är +30 grader ute. Eftersom det är två år sedan jag läste förra delen så är jag tacksam för de tillbakablickar som kommer, i precis rätt mängd. Karaktärerna är desamma, plus några då för att någon måste vara mordoffer, mördare och misstänkt. Det är en lagom mängd karaktärer och jag tycker att Jungstedt, som vanligt, gör ett bra jobb med att presentera dem vid rätt tillfälle, på ett naturligt sätt och lagom utspritt genom boken.

I vanlig ordning finns det en del jag stör mig på och en av sakerna är det där fallet med the one that got away, Petrov alltså. Det borde verkligen ha varit avslutat för längesedan. Och de där Johan och Emma. Jag kan fortfarande inte förstå vad de har att göra i den här serien, i varenda bok. De tillför absolut ingenting. En del händelser mot slutet får mig att hoppas att jag aldrig mer behöver träffa dem. Kärlekshistorien mellan Knutas och Karin börjar kännas lite uttjatad också. Gör slag i saken eller glöm bort det, bara gör något! Det får liksom inte ta fokus från resten.

Jag har väldigt svårt att tro att någon kan bli så förvriden/besatt utan att ha visat sådana tendenser tidigare. Det är ju inget som plötsligt bara dyker upp i ens personlighet. Lite otroligt är det också att det sista vittnet inte hörde av sig direkt när hon förstod vem hon ringt, men då hade ju hela upplägget fallerat och så kan vi ju inte ha det.

Upplösningen vet jag inte riktigt vad jag ska säga om och ska jag vara helt ärlig så har jag nästan glömt bort det redan. Det kändes i alla fall lite abrupt, när det kommer till mördaren. Motivet, till exempel. Inte helt solklart och trovärdigt.

Personligen så vill jag inte ha politiska brandtal och svidande samhällskritik när jag läser deckare, då vill jag bara koppla av och bli underhållen. Och det gör jag och det blir jag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,6. På Goodreads hade den 3,36 i genomsnitt. Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Den sista akten: Lotten, Bokbrus och Den läsande kaninen.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

8 kommentarer:

  1. De passar bra i sommarvärme, men jag håller helt med om Petrovhistorien...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen historia borde få sträcka sig över fler än två böcker :)

      Radera
  2. Jungstedt är utmärkt sommarläsning :)

    SvaraRadera
  3. Jag läste den tidigare i somras och visst är det lättsam underhållning som lämpar sig väl för sommarvärmen. Jag har inte läst så mycket Jungstedt så därför störde jag mig inte på Knutas/Karin-historien, men förstår vad du menar. Ibland blir vissa relationsspår för segdragna i serier.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Knutas och Karin har varit på gång sedan bok ett, så jag är ganska less på dem :)

      Radera
  4. Jag börjar bli lite småtrött på dem och då har jag läst alla i serien, men samtidigt lättsam strandläsning är det. Men jag såg att Helen Tursten börjar på en ny serie, det är nog inte fel, även om jag gillade Irene Huss.
    Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker nog att det börjar bli dags att avsluta den här serien.

      Radera