Sidor

söndag 17 augusti 2014

En smakebit på søndag: Mannen från bergen

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag hade en del förhoppningar när jag började läsa sjunde delen i serien om Ann Lindell, Mannen från bergen av Kjell Eriksson. Sakta men säkert har ju böckerna blivit lite, lite bättre. Därför blev besvikelsen desto större när jag upptäckte att han fått ett kraftigt återfall i användningen av gamla förlegade ord och att det är ännu mer utsvävningar i den här boken.

Min smakebit kommer från sida 206, där jag bara på några meningar höll på att bokstavligen krevera. Jag vet att många där ute gillar poetiskt språk och långrandiga beskrivningar av allehanda saker, men det gör inte jag.
På morgonen hade han badat i ån, skrubbat sig minutiöst och trots det kalla vattnet njutit. Han hade simmat fram och tillbaka, smekts av näckrosblad och vass, och efteråt soltorkat på stranden.
     Han var en senig, kort man och det fanns de som lät sig luras av hans spensliga kropp. Men han kände sin egen styrka. Liksom alla zapoteker, skolade i jordbruksarbete, var han förmögen att arbeta både hårt och länge. Han kunde bära hundra kilo på sina axlar, röja med hackan eller macheten i timmar utan att förtröttas, ta rast, äta lite bönor och posol för att sedan fortsätta, vandra miltals, upp och ner genom dalar och över bergsryggar.
     Han var en sådan man som Mexiko vilade på, litade på. Han skulle försörja sig själv, sin familj och dessutom vara med och bidra till andras rikedom och överflöd. Han hade rest alla kyrkor och monument, dragit väg längs branta bergskammar, odlat majs, bönor och kaffe, så varför kunde han inte få vila några minuter vid en främmande flod, sträcka ut sig och låta solen torka hans lemmar?

30 kommentarer:

  1. Tack för smakbiten! Jag är sån som gillar poetisk språk. (Med måtta då.) ;)
    Skall kolla närmare på denna bok.
    Ha en fin söndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. I vissa böcker kan jag tycka att det passar, dock inte i deckare :)

      Radera
  2. Jeg har ikke lest noe av forfatteren. Takk for smakebiten

    SvaraRadera
  3. Jag har ett antal av Erikssons böcker i bokhyllan, men har dragit mig lite för att gå vidare i serien i o m att jag inte gillat de första böckerna i serien speciellt mycket. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte många kvar i serien nu, tre tror jag. Sedan ska allihop få flytta hem till min mamma :)

      Radera
  4. Helt ukjent forfatter og bok for meg, jeg må sjekke ut om den er oversatt til norsk. Tusen takk for smakebiten :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fem av hans böcker verkar finnas på norska i alla fall.

      Radera
  5. Tack för smakbiten, är nog ingen serie för mig i alla fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, med facit i hand så är det inte en serie för mig heller.

      Radera
  6. Tack för smakbiten. Jag tror det beror på vilket humör jag är på om jag gillar eller inte gillar språk av den där typen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig beror det nog på vilken typ av bok det är och på vilket sätt språket är poetiskt. Svårt att förklara, det är mer en känsla :)

      Radera
  7. Svar
    1. Enligt mig så har du inte missat något :)

      Radera
  8. Tack för varningen! Gillar inte heller när det blir för poetiskt, dessutom kändes det som jag flyttades tillbaka i tiden i utdraget...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, språket är otroligt ålderdomligt ibland. Tycker inte det passar i en bok som utspelar sig på 2000-talet.

      Radera
  9. Tack för smakbiten :) Tycker att smakbiten var intressant, men drar mig lite för att börja på nya serier...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om man gillar mängder av utsvävningar och beskrivningar av allt möjligt så kan man nog gilla detta :)

      Radera
  10. Har inte läst något av honom och vet inte om det lockar heller. Men jag gillar när språket är väl broderat :). Tack för smakbiten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det får väldigt gärna vara välskrivet, men för mig är det inte likhetstecken mellan omständligt och välskrivet. Och Kjell Eriksson skriver väldigt omständligt. Kanske hade det passat bättre i en annan typ av bok, men inte en deckare på 2000-talet.

      Radera
  11. Dette syntes jeg var ganske fint! Så forskjellige vi kan være når det gjelder bøker. Jeg synes poetisk språk gjør seg bra innimellom, men kanskje du har rett i at det ikke passer i alle bøker. Ønsker deg en fin søndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att vi alla är olika är ju det som gör allt det här med bokbloggar intressant. Själv är jag nästan allergisk mot precis just den här typen av text i deckare :)

      Radera
  12. Jag har inte läst något av Eriksson, vet inte riktigt varför men det har inte blivit av. Jag gillar poetiskt språk i böcker men det är inte helt lyckat i alla böcker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag kan tycka om det i en annan typ av bok, men det får vara inom vissa gränser då :)

      Radera
  13. Jag gillar inte heller poetiskt språk, det blir för mycket ibland att jag slänger boken i från mig;). Tack för smakebiten:).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blir bara irriterad när det babblas om ovidkommande saker :)

      Radera
  14. Jag ska snart ta tag i bok nr tre av Eriksson. Men är lite nervöst för babbel...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Babbel är ett väldigt bra ord när det gäller hans böcker...

      Radera
  15. Jag kan ju nog gilla poetiskt språk, men då ska det vara poetiskt på rätt sätt ;) Vadå, jag krånglig?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker inte alls du är krånglig, jag känner ungefär likadant. Det får gärna vara ett vackert språk, men på rätt sätt :)

      Radera