En smakebit på søndag: Svart fjäril

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

I dag ska jag börja läsa en ny bok, eller ja, den är inte ny i betydelsen utgiven nu. Faktum är att den är ganska gammal, den kom 2005, men jag ska börja läsa den i dag; Svart fjäril av Anna Jansson, som är sjätte delen i serien om Maria Wern.

Min smakebit kommer alltså från bokens inledning. En inledning som, nu när jag läser den, får mig att tänka att detta måste vara en av de sämsta inledningar jag sett på en deckare. Å andra sidan blev jag överlycklig över andra meningen, jag är så svag för allitteration. Det är som musik i mina öron.

Sensommaren låg som en vemodig skugga över barndomens fiskeläge. Vassruggarnas vaksamma spröt fångade viskningar från havet och från strandängens vissnande gräs. De uråldriga stenarna i muren runt den lilla stenkyrkan mumlade lågmält, samtalade om tiden före människorna. Tiden då världsalltet var ett sammanhållet element. Före den stora splittringen, explosionen då all kunskap och visdom ströddes för vindarna. Så kom eldens tid då stenarna föddes ur ett varmt sköte och formades till eviga fornminnen medan himlarna brann.