En smakebit på søndag: Svarta vatten

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

I helgen har det hittills inte blivit speciellt mycket läst, för jag har varit på bokmässan i Göteborg. Förmodligen kommer det ett eget inlägg om det, så småningom. Snart ska jag sätta mig på tåget tillbaka hem och då blir det väl kanske lite läst.

Boken som smakebiten kommer ifrån i dag, Svarta vatten av Attica Locke, har jag ännu inte börjat läsa. Den ligger hemma och väntar på mig och jag börjar nog med den i dag. Jag ville inte ta med mig någon extra bok till Göteborg utan tänkte hålla till godo med vad som finns på min läsplatta. Allt för att hålla vikten på bagaget nere :)

Detta är inledningen.

Båten är mindre än han tänkt sig. Och skabbigare.
     Fast det är kväll ser Jay att den behöver målas.
     Det är inte alls vad de hade pratat om. Killen i telefonen sa "månskenstur". Stadens ljus och hela köret. Jay hade föreställt sig något gammaldags, något lite romantiskt, som hjulångarna på Pontchartrain i New Orleans, om än mindre. Men det här ser mest ut som en lappad och lagad fiskebåt. Den är låg och bred och ful - en utspökad pråm, lite som en tjock flicka som är bjuden på sin första, och förmodligen sista, skoldans. Ljusslingor i bjärta färger är upphängda överallt och spända runt dörren till salongen. Lamporna blinkar nyckfullt, lite förtvivlat, blinkar mot Jay och utlovar en glad kväll, uppmanar honom att kliva ombord. Jay blir kvar där han står. Han stirrar på salongen: fyra sneda och vinda väggar täckta med billig carportpanel. Det hela ser ut att vara hopspikat i sista stund, ett hafsigt försök att hålla på värdigheten, som en berusad med hatten på sniskan.