Sidor

onsdag 10 september 2014

"Svart fjäril" av Anna Jansson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 309
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Maria Wern 6
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2005 (min) 2009
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 augusti 2014






Första meningen: Sensommaren låg som en vemodig skugga över barndomens fiskeläge.

Baksidetext
Örebro skakas av en rad anlagda bränder och hela landet kan följa de dramatiska händelserna via tv, som vore det en makaber dokusåpa. Kriminalinspektör Per Arvidsson, som bett om förflyttning till just Örebro för att komma över sin olyckliga förälskelse till kollegan Maria Wern, hamnar nu mitt i händelsernas centrum.

När en kvinna hittas mördad på en rastplats dras dock även Maria Wern in i utredningen. Den döda kvinnans kropp är svårt bränd, kläderna är i trasor och den blå syntetmössan har smält ned över hennes ansikte. Vem är hon? Och finns det ett samband mellan pyromandåden och det fruktansvärda mordet...?

Min kommentar
I sjätte delen i serien om Maria Wern fortsätter tyvärr trenden från den femte delen. Faktum är att jag i stort sett skulle kunna kopiera det inlägget till detta.

Inledningen är seg och tråkig, det händer liksom ingenting som får mig att vilja läsa vidare. Någon Maria Wern syns inte heller till. I den här boken handlar det om hennes kollega Per Arvidsson. En man som är helt osannolikt naiv och världsfrånvänd, nästan overklig, och ännu en av dessa litterära män som blir kär i en vacker kvinna. Just bara för att hon är vacker.

Tyvärr fortsätter det sega genom hela boken. Det är bara sida upp och sida ner med kärleksbekymmer. Brottet är bara en liten sidohistoria. Och det är inte ens Maria Werns kärleksbekymmer (även om det nu faktiskt blir en släng av det också), hon dyker nämligen inte upp förrän efter mer än halva boken.

De politiska brandtalen har tonats ner något, men de flesta myndigheter inom offentliga sektorn får sig en skrapa. Visst får en deckare vara samhällskritisk, men jag klarar bara inte övertydliga pekpinnar. Något annat som stör mig väldigt är när fullständigt ovidkommande händelser och personer stoppas in, jag kan inte alls förstå meningen med det. Förutom att det blir fler sidor då. Här finns minst en episod som inte alls har med något att göra. Och ganska många karaktärer också. Språket känns tillkrånglat och konstgjort, som om Anna Jansson försöker skriva som någon annan.

Slutet känns väldigt plötsligt och motivet känns väldigt krystat, speciellt med tanke på att det motivet bara funkade för ett brott (ja, det är flera). Förutsägbart är det också, jag gissade rätt första gången jag träffade på gärningsmannen. Och fråga mig hur less jag är på att Maria Wern alltid hamnar i livsfara för att brottslingen ska avslöjas.

En liten oknuten tråd tycker jag det finns kvar på slutet också. Vad gjorde Felicia på stationen? Vem skulle hon träffa? Det hade i alla fall jag frågat henne.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,6 (beräknat på 1046 betyg). På Goodreads hade den 3,15 i genomsnitt (beräknat på 54 betyg). Jag ger den 2,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Svart fjäril: Boktoka, Helenas boksidor och The book pond.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

6 kommentarer:

  1. Svar
    1. Ja, eller hur? Den ska jag definitivt göra om :)

      Radera
  2. Den här serien måste jag verkligen ta mig ann :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du känner så när jag bara sågar böckerna :)

      Radera
  3. Jag har läst ett gäng av hennes böcker efter att ha lyssnat på henne på Örebros bokmässa. Först tyckte jag de var helt ok men tillslut så ledsnade jag mycket på grund av allt som inte var själva fallen. Men jag hann läsa någon/några böcker som utspelade sig på Gotland först.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska till del tio i alla fall, som är den sista jag har stående, sedan blir det nog inga fler.

      Radera