"Turkanarapporten" av Christian Unge

Genre: Thriller
Antal sidor: 492
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Afrikatrilogin 1
Förlag: Christian Unge Production
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Rec ex
Utläst: 23 augusti 2014






Första meningen: Said låg på ett hårt flygplansgolv.

Baksidetext
Den svenske kirurgen Martin Roeykens liv är i spillror. Han har flytt ett havererat äktenskap och det trygga livet som läkare i Stockholm för att arbeta med traumakirurgi i norra Kenya. Där faller han handlöst för antropologen Nadine Zaoui och anar en ljusning i tillvaron. När Nadine erbjuder honom att följa med på en forskningsresa i den osäkra Turkanaprovinsen tackar han nej, av pliktkänsla mot sina patienter. Nadine försvinner plötsligt och frågorna hopar sig. Förtvivlat kastar han sig in i jakten på en kvinna som han egentligen inte vet något om. Långsamt går det upp för Martin att Nadines forskning är en pusselbit i en medicinsk gåta, och att det finns en hemlighet så mörk att den till varje pris måste skyddas. Martins enda vapen är hans medicinska kunskap och envishet. Och drivkraften, Nadines skrattgropar som etsat sig fast på näthinnan.

Min kommentar
Många gånger har jag kikat på den här boken och tänkt att den kanske kunde vara något för mig, men jag har aldrig kommit till skott. Tills den dag författaren mejlade och frågade om jag ville ha hans nya bok, Kongospår. Eftersom jag är lite manisk med att läsa serier i ordning så bad jag att få även denna, hans första.

Nästan från första början så tycker jag illa om Martin Royekens, han är lika smidig som ett kylskåp och ännu en av dessa litterära män som blir blixtkär i en vacker kvinna. Innan han ens har pratat med henne. Visst har han lovvärda ideal, men speciellt sympatisk är han inte. Och så har jag ju lite svårt för vanliga, normala människor som plötsligt blir rena mördarmaskiner.

Jag har aldrig varit i Afrika och då följaktligen inte i Kenya heller, men den här boken kan nästan klassas som ett besök där. Värmen är högst påtaglig och jag kan känna alla dofter, eller ska jag kalla det lukter. Det märks att Christian Unge har varit en del i Afrika och jag tycker nog att kärleken till kontinenten lyser igenom. Förmodligen finns det en och annan händelse i boken som är autentisk. Tyvärr. Det är nämligen oftast inte några trevliga saker som händer.

Christian Unge är själv läkare och det märks även på texten. Det är en hel del uttryck, medicinska och/eller läkarslang, som jag inte förstår, men oftast framgår betydelsen av sammanhanget. Det finns också många väldigt detaljerade beskrivningar av operationer. Jag älskar ju läkarserier på TV, så det passade mig.

Tempot är oftast högt, men där finns ett och annat andningshål. Språket gör sitt till där, det är korthugget och lite rumphuggna meningar. Precis som jag gillar. Mina problem med boken är inte berättelsen utan mer hur den berättas. Ibland blir det lite för mycket ovidkommande saker och kanske borde den redigerats lite hårdare. Det händer också att jag får lite svårt att förstå vem som säger vad, det framgår inte alltid, men så klart så kan man oftast gissa rätt. Det är i alla fall bättre än en massa "sa han", "sa hon". Ett och annat replikskifte känns också lite onödigt och kanske inte alltid helt naturligt. För det mesta gäller det när agenterna pratar, det blir för hårdkokt och krystat.

Något annat som jag tyckte var lite bökigt var hoppen mellan nutid och dåtid, för plötsligt dyker det upp en historia från 1971 och det är inte helt lätt att hänga med i bytena och vilket år det egentligen är. För att inte tala om att alla andra, en efter en, får veta vad allt egentligen handlar om. Alla utom huvudpersonerna och jag. Det är oerhört frustrerande. Och detta menar jag då som något positivt. Egentligen.

Det ska bli väldigt intressant att läsa del två, jag har redan sett att den inte har lika många sidor och det borde ju betyda en lite tightare berättelse.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 3,12 (beräknat på 16 betyg). På Goodreads hade den 2,89 i genomsnitt (beräknat på 9 betyg). Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Turkanarapporten: Annika, Litteraturkvalster och hyllan.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.