"Helgonet" av Carin Gerhardsen

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 294
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hammarbyserien 4
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 september 2014




Första meningen: Nattens mättade dofter fyllde hans näsborrar och det var fullständigt vindstilla.

Baksidetext
När den högt älskade och respekterade familjefadern Sven-Gunnar Erlandssonskjuts till döds med ett skott i nacken efter en krogkväll i glada vänners lag lamslås omgivningen. Vem kunde önska livet ur Erlandsson? Enligt alla källor en varm och generös människa, med religiöst patos och ett brinnande intresse för barn- och ungdomsfotboll. Dessutom med ett stort engagemang för samhällets utstötta.

Det är semestertider, men kriminalkommissarie Conny Sjöberg kallar samman arbetslaget med Sandén, Hamad och Westman från Gerhardsens tidigare böcker. Styrkan har dessutom utökats med två nya förmågor. Den charmige rockaren Odd Andersson, känd från tv, och den oberäkneliga Hedvig Gerdin, som nyligen återvänt till Sverige efter trettio år som diplomathustru. Det enda man har att gå på är en uppblött papperslapp med utfluten text och en uppsättning spelkort man funnit i offrets ficka. Kan mordet ha med poker att göra? Var Erlandsson en fuskare som gått för långt och avrättades med en kula i huvudet? Eller var han ett offer för någon av de människospillror han brukade besöka i husvagnsgettot i Huddingeskogen, och så generöst dela med sig av sitt överflöd till?

Utredningen leder Hammarbypoliserna ut på en resa till skräckinjagande platser i mörkaste skogen, till ett hillbilly-Sverige de aldrig tidigare stött på, till andra sidan jordklotet och till de svartaste delarna av människans själ.

Min kommentar
Jag har läst och tyckt ganska bra om de tre tidigare delarna i den här serien, ändå dröjde det nästan ett år innan jag gav mig på denna fjärde del. Förväntningarna var ganska höga.

Vi kom nästan på kant direkt, Gerhardsen och jag. På de tjugo första sidorna fick jag träffa inte mindre än sjutton karaktärer. Det är i mesta laget, även om jag redan kände runt en tredjedel sedan innan. Jag kan bli väldigt avogt inställd på grund av sådant. Nu gick det över ganska snabbt, tack vare den väldigt snygga resumén som gjorde att jag förhållandevis snabbt kom tillbaka till Hammarbypolisens värld.

Poliserna känns tyvärr lika trögtänkta som i de första böckerna och jag har otroligt svårt att tro att ingen av de tiotalet inblandade poliserna vet vad de fyra spelkorten spader åtta, klöver ess, spader ess och klöver åtta utgör, nämligen (förmodligen) världens mest kända pokerhand. Lite "moderniteter", som Flashback och Internet överlag har stoppats in också, det kan man väl tycka är på tiden. Boken är ändå från 2011.

Karaktärerna är sina vanliga jag, i stort sett, men plötsligt börjar jag tycka hjärtligt illa om Sjöberg. Han är en dryg och fördomsfull man. Åtminstone slipper man hans lilla tomtebolycka i den här boken, det är ett stort plus. Den nya kollegan Gäddan gillar jag, hon verkar vara en intressant personlighet, hoppas hon blir kvar.

Det är ett högt tempo genom hela boken, kanske mest tack vare väldigt korta stycken och det är spännande. Och ovisst. Snygga villospår läggs ut och jag var inte helt säker på gärningsmannen förrän mot slutet, jag hade i alla fall fler än en att välja på. [spoiler]Med facit i hand så var ju inte det speciellt konstigt, det var ju fler än en, på sätt och vis.[/spoiler] Största fokus ligger på brottet, till skillnad mot de tidigare delarna, här finns inte alls så mycket med av polisernas privatliv. Det tackar jag för. Enda smolket i bägaren är nog Petras gamla fall, det borde verkligen ha avslutats redan och börjar bli lite tjatigt.

Slutet vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om. [spoiler]En mördare som går fri för att det är OK att mörda pedofiler? Eller vilka slutsatser ska jag egentligen dra? Själv tycker jag att döden är ett för lindrigt straff.[/spoiler] I vilket fall så håller jag denna för den bästa i serien hittills. Och Gideons ring står redan uppskriven på läslistan.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,6 (beräknat på 467 betyg).
På Goodreads hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 121 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Helgonet: Lotten, Bokbrus och med näsan i en bok.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.