En smakebit på søndag: Hanteringen av odöda

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Igår läste jag ut en riktigt bra bok, [geim] av Anders de la Motte. Den tilltalade verkligen min tekniknördiga sida. Nu är det dock inte den boken min smakebit kommer ifrån, utan den är från boken jag ska börja läsa i dag, Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist. Så här börjar den.

Sveavägen 13 augusti 22.49
     "Salud, commendante."
     Henning höjde lådan med Gato Negro och skålade med metallplattan i stenläggningen. En enda vissnad ros låg på den plats där Olof Palme hade mördats sexton år tidigare. Henning hukade sig ner och löpte med fingret över bokstäverna i relief.
     "Fan", sa han. "Det går utför, Olof. Utför och utför."
     Huvudet sprängvärkte, och det var inte vinets fel. Människor som passerade på Sveavägen gick med blickarna i marken, några höll handflatorna pressade mot tinningarna.
     Tidigare på kvällen hade det bara känts som annalkande åska, men den elektriska spänningen i luften hade glidande, omärkligt, ökat i styrka och var nu snudd på outhärdlig. Inte ett moln på kvällshimlen, inget avlägset muller, inget hopp om en urladdning. Det formlösa fältet av elektricitet gick inte att ta på, men det kändes och märktes.
     Det var som ett omvänt strömavbrott; sedan ungefär klockan nio kunde inga lampor släckas, inga elektriska maskiner stängas av. Försökte man dra ur kontakten sprakade det otäckt och gnistor flög mellan uttaget och kontakten, hindrade kretsen från att brytas.
     Och ännu växte fältet i styrka.