Fredag och då är det naturligtvis Annikas bokbloggsjerka som gäller.Veckan uppgift är: När började du läsa och varför fortsatte du att läsa så mycket som du gör?
På sätt och vis påminner min uppväxt om Annikas (den lilla, lilla byn). Däremot kommer jag inte ihåg att mina äldre syskon satt och läste och att jag också ville. Men det var faktiskt min fantastiska storasyster (6 år äldre) som lärde mig läsa och då var jag runt 4-5 år. När jag började skolan så läste jag obehindrat och jag kommer faktiskt ihåg kärleken till bokstäver och text. Det bästa jag visste var att sitta och ljuda och gissa hur ett ord stavades. Min första lärare (fröken, som det kallades då) måste också ha gillat läsning och hon lockade oss genom att läsa högt för oss varje morgon.
Min fröken var också (skol)bibliotekarie i det lilla, lilla bibliotek som fanns i skolan, som också tjänstgjorde som "riktigt" bibliotek ett par timmar en kväll i veckan. Eftersom hon var(it) min fröken (och också ganska nära granne och mamma till en klasskompis, hennes man var dessutom min lärare i femman och sexan) så kände hon mig rätt bra och kunde rekommendera böcker som hon trodde jag skulle gilla. De där besöken i biblioteket varje torsdag (är ganska säker på att det var torsdagar) minns jag som det bästa på hela veckan. När jag var så där 11-12 så hade jag läst ut alla barn- och ungdomsböcker som fanns i det lilla, lilla biblioteket och fick ge mig på vuxenhyllorna. Förmodligen var det min före detta fröken (som fortfarande var bibliotekarie) som hjälpte mig vidare, det skiftet hade ju kunnat bli väldigt jobbigt, men två av de första vuxenböckerna jag läste (Månstenen av Wilkie Collins och På stranden av Nevil Shute) gjorde att det gick helt smärtfritt.
När jag började i sjuan så fick jag byta skola till en i den stora, stora byn och där fanns det ett jättestort bibliotek (som jag senare faktiskt jobbade på ett tag). Resten är historia, kan man väl säga.
Så, varför jag fortsatt läsa har jag kanske inte svarat på och jag har nog inte svaret på den frågan. Jag har alltid läst och kommer förhoppningsvis alltid att göra det.
Jag gick på en liten byaskola och där kände vi alla lärare ganska bra, så jag kunde också få lästips av lärare :) Vad trevligt med lärare som läser högt för sina elever :)
SvaraRaderaVi var ju inte så många i min klass, bara fem stycken, så det var ju inte speciellt svårt att få tid att ägna sig åt dem :)
RaderaUnderbart när syskonen lär varandra ♥
SvaraRaderaJag är evigt tacksam mot min storasyster för den presenten :)
RaderaBibliotek är viktiga! Högläsningen från skolan minns jag också att jag gillade.
SvaraRaderaDet är lite konstigt att vissa bilder etsat sig fast, men jag minns tydligt när hon läste högt ur Nils Holgersson :)
RaderaDet enda bra med den första skolan jag gick på var hur mycket de uppmuntrade läsning. Skolbiblioteket glömde jag skriva om i mitt inlägg, men det var en fantastisk plats :) Och högläsning är ju toppen!
SvaraRaderaVårt lilla skolbibliotek låg nere i källaren och det var nog kanske 4 x 2 meter, men det var den mest fantastisk plats i hela världen :)
RaderaVi hade också högläsning på morgonen när jag var liten, även jag bodde i en liten by med en liten skola. Jag minns dock inte att vår lilla byskola hade något direkt bibliotek, men det fanns förmodligen.
SvaraRaderaBibliotek är underbara, hoppas att de inte försvinner i framtiden.
Trevlig helg!
Det var ett otroligt litet bibliotek, men jag älskade det. Och högläsningen :)
RaderaJag har också alltid läst och kommer alltid att göra det :)
SvaraRaderaJa, jag också :)
RaderaKänner igen det där med att det inte finns så mycket annat att göra på landsorten. Inte vintertid i alla fall.
SvaraRaderaJag älskade visserligen vintern och jag tror att vi var ute mest hela dagarna, men de är ju väldigt korta på vintern. Mycket tid till läsning inomhus :)
RaderaLärare som är intresserade av att läsa brukar vara bra för att få barn att hitta någonting de kan gilla att läsa och så utvecklas och inte behöva traggla i tråkiga böcker man måste läsa bara för att.
SvaraRaderaJag kommer inte ihåg något tvång alls, tror jag. Å andra sidan så läste jag nog allt någon satte i händerna på mig :)
RaderaTyckte också om vårat skolbibliotek, det var räddningen under högstadiet för mig!
SvaraRaderaSkolbibliotek är viktiga.
RaderaOj, Månstenen, den är ju inte alldeles enkel och lättläst den! Vilken bra bibliotekarie/lärare.
SvaraRaderaJaså? Det visste jag inte, minns bara att jag älskade den :) Tror jag får be min mamma hälsa och tacka min gamla fröken :)
RaderaSkolbiblioteket var toppen för mig också!
SvaraRaderaJa, jag undrar om det finns kvar :)
RaderaKjenner meg igjen i mye av det du skriver her. At lærerinnen vår leste for oss på skolen er et av mine fineste barndomsminner :)
SvaraRaderaVisst är det konstigt att vissa minnesbilder är så skarpa och tydliga :)
RaderaKommer ihåg nu att jag bodde ju precis vid biblioteket. Ett litet litet, men ändå. Lustigt, det hade jag faktiskt glömt bort.
SvaraRaderaVårt låg i skolan och var både skolbibliotek och folkbibliotek. Den "stora" avdelningen var avspärrad med ett snöre när det inte var öppet :)
RaderaJag önskade jämt att jag skulle ha haft storasyskon. Det verkar fortfarande vara en bra sak att ha.
SvaraRaderaJag hade två och man kan nog säga att de nästan har uppfostrat mig :)
RaderaJag läste också obehindrat när jag började skolan.
SvaraRaderaEn bra start :)
Raderadet där med att bo i den lilla, lilla byn verkar ha varit läsbefrämjande!
SvaraRaderaJa, förutom att vara ute och leka så fanns det inte så mycket annat att göra :)
RaderaJag lekte bibliotek när jag var liten. Spåren syns fortfarande i en del böcker som jag har kvar.
SvaraRaderaJag kommer ihåg att jag ofta höll på med böckerna, staplade dem och försökte hitta olika sätt att välja nästa bok att läsa, men bibliotek lekte jag nog aldrig :)
RaderaSom barn boende i en liten by ute på landet gillade man verkligen att då och då komma till stadsbiblioteket! :)
SvaraRaderaKan inte låta bli att fundera på vad man hade gjort om inte biblioteket hade funnits :)
RaderaJag hade en tråkig fröken som retade sig på mig, för jag pratade bred göteborgska och att min föräldrar inte var med i missionsförsamlingen. Vi skulle lära oss psalmverser utantill och det var så in i Norden tråkigt. Jag frågade en gång om vi inte kunde lära/läsa något annat. Då fick jag C i uppförande.Tur att min mor läste, hon älskade kärleksromaner.
SvaraRaderaMia
Usch, psalmverser lärde vi oss inte utantill förrän i femte och sjätte klass, men kul var det inte då heller :)
RaderaVilken fantastisk fröken/bibliotekarie! Det är fascinerande hur mycket något sådant kan betyda.
SvaraRaderaJag minns inte när jag läste På stranden, men det var min styvfar som satte den i händerna på mig.
Ja, jag hoppas att hon fattade då hur viktig hon var, men för säkerhets skull så tänker jag nog be min mamma hälsa och tacka :)
RaderaRoligt att läsa om ditt lilla bibliotek!
SvaraRaderaDet var roligt att vara där också :)
RaderaJag lärde mig att läsa när jag började skolan, men min syster som alltid vill göra som mig och jämt var med när jag gjorde läxor kunde läsa redan vid fyraårsåldern.
SvaraRaderaStorasyskon kan vara befrämjande för läskunnigheten :)
RaderaUnderbar fråga den här veckan! Kul att läsa allas minnen och erfarenheter :)
SvaraRaderaDet var kul att botanisera bland minnena själv också, ju mer jag tänker på det desto mer minns jag :)
RaderaHärligt att läsa om minnen och erfarenheter. ;)
SvaraRaderaJa, och det var kul att tänka tillbaka också.
RaderaDet där lilla, lilla biblioteket var verkligen värt sin vikt i guld!
SvaraRaderaJa, jag minns fortfarande hur fantastiskt det var att åka dit varje vecka :)
RaderaDu måste ha haft en väldigt bra uppväxt med böcker omkring dig!
SvaraRaderaJa, jag minns den som bra i alla fall :)
RaderaNevil Shutes På stranden läste jag också när jag precis börjat läsa vuxenböcker. Minns den som så otroligt bra. Ibland har jag tänkt att jag borde läsa om den, men samtidigt vill jag inte riskera att förstöra minnet av den.
SvaraRaderaJag har faktiskt gått så långt att jag har köpt den. Får se när jag vågar läsa om den. Eller om :)
RaderaJag hade också lärare som uppmuntrade oss att läsa.Det hade nog stor betydelse.
SvaraRaderaJa, det är nog viktigt att någon i ens närhet uppmuntrar en.
RaderaEn intressant jerka den här veckan, ditt svar liknar nog det jag så småningom kommer att formulera!
SvaraRaderaDet krävde en del grävande i minnescellerna :)
RaderaVilka fina minnen! Biblioteken - både skolans och stadsbiblioteket - har öppnat upp för mycket läsning hos mig också!
SvaraRaderaDet är inte speciellt mycket jag minns från när jag var liten, men böckerna kommer jag ihåg :)
Radera