"Crimebook" av Rasmus Finnhult

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 380
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Förlaget Orda
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Kartonnage
Källa: Rec ex
Utläst: 27 december 2014






Första meningen: Han hade läget under kontroll.

Baksidetext
En åldring med invandrarbakgrund hittas död på en bilfirma, hängande i en kätting. Han har blivit torterad på ett synnerligen bestialiskt sätt. Några dagar senare hittas en välbärgad porrfilmsdistributör i en rullstol framför Lunds domkyrka, även han bragd om livet på ett sällsynt plågsamt sätt.

Lunds nyinrättade och högteknologiska kriminalavdelning, med kriminalkommisarie John Hulth i spetsen, sätts på svåra prov då fler människor sannolikt kommer att mista livet om gruppen inte anstränger sig till sitt absolut yttersta.

Mördaren verkar hämta inspiration från Crimebook, en snabbt växande sajt där hat är drivkraften, från vilken han plockar människor som han använder som pjäser i sitt morbida spel. Utredningen försvåras ytterligare när Hulth upptäcker att en av hans egna teammedlemmar deltar i spelet.

Min kommentar
Jag har alltid varit svag för böcker som utspelar sig där jag bor/har bott, vilka var mycket lättare att hitta när jag bodde i Göteborg. Sedan jag flyttade söderut så har det visat sig vara svårt att hitta sådana. När jag då hittade en bok som utspelade sig i Lund och dessutom påstods handla om en högteknologisk kriminalavdelning så blev jag eld och lågor och var bara tvungen att skaffa mig den.

Det första jag reagerar på, negativt, är den så kallade högteknologiska biten. De har datorer. Jag väntade i hela boken på att det skulle bli högteknologiskt, men väntan var förgäves. Det enda som triggar mitt tekniska nörderi är idén med en crimebook och jag har inte alls svårt att köpa att det skulle kunna finnas. Och så gillar jag Ibrahims efternamn, Agil, vilket torde vara lite programmerarhumor. Av den bästa sorten.

Den här boken innehåller dessvärre mycket av sådant som jag har svårt för. Det mesta förklaras väldigt detaljerat och många saker helt i onödan, som att app är en förkortning av applikation. Om man inte skulle veta det så är det ingen kunskap som behövs. Något som nästan är ännu värre är när jag hela tiden känner att jag blir pådyvlad massor av åsikter, jag vill bara ha en beskrivning av läget för att dra mina egna slutsatser, men här blir jag skriven på näsan vad jag ska tycka. Författaren har också använt sig av metoden att kursivera ord som han vill betona, vilket jag bara upplever som störande.

Jag får ingen direkt känsla för någon av poliserna, men den som känns mest äkta är nog Ibrahim (han med det kul namnet). Samspelet mellan poliserna känns inte helt äkta, jag får känslan av att författaren försökt få till en humoristisk dialog, men i stället blir det bara krystat och konstigt. Och den där musikgenen som många litterära kriminalare har, är den inte lite förlegad? Förutom musikreferenserna så vimlar det också av filmcitat. De flesta av båda sorter går mig spårlöst förbi.

Mot slutet blir det en faslig massa tillbakablickar, som på något sätt ska förklara alltihop(?). Förmodligen var jag inte riktigt skärpt när jag läste för jag blev bara förvirrad. Själva upplösningen är, för mig, väldigt oväntad. Jag såg inte alls det komma. Det sägs att det är en uppföljare på väg, förmodligen vill jag läsa den bara för att få bekräftat att Crimebook var en typisk debut och alla barnsjukdomar bara tillfälliga.

Boktipset hade inget estimerat betyg och bara ett enda betyg var satt. Det var en etta.
På Goodreads hade ingen betygsatt den.
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Crimebook: Annika och Läsa & Lyssna.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.