"Möt mig i Estepona" av Åke Edwardson

Genre: Thriller
Antal sidor: 278
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Leopard Förlag
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 januari 2015






Första meningen: Vågorna är större ljudet av bränningarna är starkare än vilken dag som helst.

Baksidetext
Peter Mattéus är en framgångsrik företagare i reklambranschen. Men när han en dag får ett kuvert med nytagna bilder på sin familj och en nyckel till en förvaringsbox förstår han att tiden hunnit ikapp honom. Han tvingas till den spanska Solkusten och ställs inför ett val som betyder liv eller död.

Det enda som kan rädda Peter och hans fru Rita är det förflutna, men det förflutna är hans största fiende.

Min kommentar
Jag har tidigare läst och tyckt om alla böcker om polisen Winter, i alla fall innan Åke Edwardson bestämde sig för att fortsätta skriva på den redan avslutade serien (jag har elfte delen, men den är oläst) därför blev jag väldigt nyfiken på Möt mig i Estepona när den kom. Av olika anledningar så har den förblivit oläst i min hylla, men nu har jag till slut läst den.

Det här är inte ett dugg likt böckerna om Erik Winter, inte ens i närheten. Allting är väldigt diffust, nästan svamligt och farligt likt en feberdröm med realistiska hallucinationer. Ofta är det väldigt rörigt och förvirrande. Meningarna är ömsom korta, ömsom långa, ibland utan kommatering, ibland fullständigt obegripliga. Mycket av historien får vi oss berättat genom korta ögonblicksbilder direkt från huvudpersonens hjärna. Det ger i bästa fall en känsla av att befinna sig inne i huvudet på honom och man kommer honom väldigt nära. I värsta fall blir det bara konstigt och svårläst. För mig funkar det ungefär till halvvägs in i boken, sedan blir det bara jobbigt.

Huvudpersonen är inte direkt sympatisk och han går mest runt och gnäller över sitt öde och upprepar allt andra säger. Det gör mig bara trött. Lite extremt torr humor lyckas jag hitta också, eller kanske man ska kalla det ironi/sarkasm. Beskrivningen av flygplatsernas "självincheckning" och det gränslösa Europa, där man fortfarande måste lämna in passet på hotellet, får mig att le igenkännande.

Här finns inte mer än en handfull karaktärer och boken är på bara knappt 300 sidor, men den är ändå fullspäckad. Det går att klämma in mycket på så få sidor om man kan sitt hantverk. Vad det är som får mig att vilja läsa vidare vet jag faktiskt inte, förmodligen är det något med stämningen som gör att jag helt enkelt måste fortsätta. Jag vet egentligen inte om det är spännande, men det är svårt att lägga ifrån sig boken. Slutet känns lite som att det redan är anpassat för att bli manus till en Hollywoodfilm.

Det är inte lätt att reda ut vad jag egentligen tycker om Möt mig i Estepona, men jag är glad att jag har läst den och den är klart läsvärd. Speciellt om man gillar hallucinatoriska feberdrömslika historier.

Boktipsets estimerade betyg var 2,9 (beräknat på 53 betyg).
På Goodreads hade den 2,53 i genomsnitt (beräknat på 17 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Möt mig i Estepona: Bokberoende, Tankar från en samlares hjärna och Bokslukerskan.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.