Sidor

lördag 14 februari 2015

"Vassa föremål" av Gillian Flynn

Genre: Thriller
Antal sidor: 278
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Sharp objects
Översättare: Rebecca Alsberg
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2006 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Rec ex
Utläst: 28 januari 2015




Första meningen: Min tröja var ny, svidande röd och ful.

Baksidetext
På sin chefs begäran beger sig Chicagojournalisten Camille Preaker till sin hemstad Wind Gap i Missouri, för att rapportera om fallet Natalie Wood, en tioårig flicka som är spårlöst försvunnen. Året innan kidnappades nioåriga Ann Nash under liknande omständigheter och hittades kort därefter mördad.

Camille har inte satt sin fot i hemstaden på åtta år och bävar inför att återse sin mor Adora. Relationen har alltid varit ansträngd och Camille inser snart att ingenting har förändrats; Adora håller henne på avstånd så som hon alltid gjort, samtidigt som hon verkar närmast besatt av att ta hand om Camilles trettonåriga halvsyster Amma, en bedårande men också manipulativ flicka som på ett märkligt sätt håller hela den lilla staden i sitt grepp.

Camille börjar intervjua de försvunna flickornas anhöriga, men i takt med att pusselbitarna faller på plats tycks sökandet efter sanningen på ett oroväckande sätt leda henne tillbaka till den egna familjen, till ett sårigt förflutet som nu till slut hunnit ikapp henne.

Min kommentar
När jag läste Mörka platser för drygt ett år sedan blev jag lite överraskad över hur mycket jag tyckte om den. Visst gillar jag mörker och skitighet, men jag trodde ändå inte att jag skulle tycka om en så hajpad bok. Sedan dök Vassa föremål plötsligt upp i brevlådan och jag såg verkligen fram emot att läsa den.

Det börjar bra och jag känner att det här kan nog fungera. Men sedan händer något. Jag tappar helt intresset för den.

Den största anledningen till att jag inte föll som en fura för den här boken är nog att den inte har någon som helst igenkänningsfaktor för mig. Ingen karaktär är sympatisk, vilket egentligen inte är ett krav, men jag vill att någon av dem i alla fall ska ha några drag som jag känner igen. Den 30-åriga huvudpersonen hänger med sin drogande halvsyster, som är 13, och hennes lika mycket drogande kompisar. Inte heller kan jag relatera till en familj där man inte tål varandra och det inte finns några som helst försonande drag. Wind Gap är bara en läskig by med otäcka människor. Det är alldeles för långt ifrån min värld och allt är så sjukt att gränsen passeras med råge. Att jag listade ut hur allt låg till nästan från start hade dock inte med min ovilja att göra. Det kan funka ändå.

Däremot kan jag villigt erkänna att Flynn gör ett riktigt bra jobb med att beskriva allt detta hemska. Jag gillar att hon inte väjer för något och att karaktärerna växer fram sakta men säkert. Till slut står de där nakna till full beskådan. Miljön gör hon också ett bra jobb med, tror jag, i alla fall så kan jag riktigt se den där dammiga gamla byn framför mig, där det är så stor skillnad mellan folk och folk.

Jag trodde faktiskt inte att en bok kunde bli för sjuk för mig, men jag hade fel.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,5 (beräknat på 148 betyg).
Goodreads hade den 3,88 i genomsnitt (beräknat på 154 761 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Vassa föremål: Romeo and Juliet, Lotten (engelska utgåvan) och Bokdetektiven.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

10 kommentarer:

  1. Intressant. Det var nog ingen igenkänningsfaktor för mig heller, men det mörka och svarta fångade mig totalt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, mörkt och svart brukar funka på mig också, men här blev bara för sjukt och jag gillade inte någon i boken och jag tror inte någon av dem hade någon som helst egenskap som jag kände igen mig i :)

      Radera
  2. Jag börjar bli riktigt nyfiken på Gillian Flynn. Köpte ju Mörka platser på bokrean förra året, men har ännu inte kommit mig för att läsa den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mörka platser tyckte jag väldigt mycket om :)

      Radera
  3. Jag kan definitivt känna igen mig i det du skriver. Både angående karaktärer, förutsägbarhet och miljö. Nu är jag nyfiken på vad du kommer att tycka om Pythians anvisningar, om du tycker att den här är för sjuk menar jag ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Än så länge är det mycket lättare att relatera till Pythians anvisningar, där finns ju vanligt folk. Också :)

      Radera
  4. Allt hemska och mörka gjorde att jag fastnade för denna bok. Kan dock säga att när jag jämför med Gone girl och Mörka platser så märks det att Vassa föremål var debutboken. Hennes sätt att skriva har växt efter denna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har inget alls emot mörkt och skitigt, men det måste finnas något som i alla fall liknar normalt också :)

      Radera
  5. Jag tyckte ganska bra om den här boken, väldigt mycket beroende av skildringen av självskadebeteende. Men jag tyckte betydligt mer om Mörka platser, där föll jag verkligen som en fura. Gone Girl tyckte jag också var mycket bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vissa bitar av denna var verkligen bra, men andra inte :) Mörka platser hade jag mycket lättare att relatera till.

      Radera