"Vassa föremål" av Gillian Flynn

Genre: Thriller
Antal sidor: 278
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Sharp objects
Översättare: Rebecca Alsberg
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2006 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Rec ex
Utläst: 28 januari 2015




Första meningen: Min tröja var ny, svidande röd och ful.

Baksidetext
På sin chefs begäran beger sig Chicagojournalisten Camille Preaker till sin hemstad Wind Gap i Missouri, för att rapportera om fallet Natalie Wood, en tioårig flicka som är spårlöst försvunnen. Året innan kidnappades nioåriga Ann Nash under liknande omständigheter och hittades kort därefter mördad.

Camille har inte satt sin fot i hemstaden på åtta år och bävar inför att återse sin mor Adora. Relationen har alltid varit ansträngd och Camille inser snart att ingenting har förändrats; Adora håller henne på avstånd så som hon alltid gjort, samtidigt som hon verkar närmast besatt av att ta hand om Camilles trettonåriga halvsyster Amma, en bedårande men också manipulativ flicka som på ett märkligt sätt håller hela den lilla staden i sitt grepp.

Camille börjar intervjua de försvunna flickornas anhöriga, men i takt med att pusselbitarna faller på plats tycks sökandet efter sanningen på ett oroväckande sätt leda henne tillbaka till den egna familjen, till ett sårigt förflutet som nu till slut hunnit ikapp henne.

Min kommentar
När jag läste Mörka platser för drygt ett år sedan blev jag lite överraskad över hur mycket jag tyckte om den. Visst gillar jag mörker och skitighet, men jag trodde ändå inte att jag skulle tycka om en så hajpad bok. Sedan dök Vassa föremål plötsligt upp i brevlådan och jag såg verkligen fram emot att läsa den.

Det börjar bra och jag känner att det här kan nog fungera. Men sedan händer något. Jag tappar helt intresset för den.

Den största anledningen till att jag inte föll som en fura för den här boken är nog att den inte har någon som helst igenkänningsfaktor för mig. Ingen karaktär är sympatisk, vilket egentligen inte är ett krav, men jag vill att någon av dem i alla fall ska ha några drag som jag känner igen. Den 30-åriga huvudpersonen hänger med sin drogande halvsyster, som är 13, och hennes lika mycket drogande kompisar. Inte heller kan jag relatera till en familj där man inte tål varandra och det inte finns några som helst försonande drag. Wind Gap är bara en läskig by med otäcka människor. Det är alldeles för långt ifrån min värld och allt är så sjukt att gränsen passeras med råge. Att jag listade ut hur allt låg till nästan från start hade dock inte med min ovilja att göra. Det kan funka ändå.

Däremot kan jag villigt erkänna att Flynn gör ett riktigt bra jobb med att beskriva allt detta hemska. Jag gillar att hon inte väjer för något och att karaktärerna växer fram sakta men säkert. Till slut står de där nakna till full beskådan. Miljön gör hon också ett bra jobb med, tror jag, i alla fall så kan jag riktigt se den där dammiga gamla byn framför mig, där det är så stor skillnad mellan folk och folk.

Jag trodde faktiskt inte att en bok kunde bli för sjuk för mig, men jag hade fel.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,5 (beräknat på 148 betyg).
På Goodreads hade den 3,88 i genomsnitt (beräknat på 154 761 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Vassa föremål: Romeo and Juliet, Lotten (engelska utgåvan) och Bokdetektiven.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.