Film: Interstellar

Titel: Interstellar
Originaltitel: Interstellar
Genre: Science fiction
Regissör: Christopher Nolan
Manus: Jonathan Nolan, Christopher Nolan
Skådespelare: Matthew McConaughey, John Lithgow, Anne Hathaway, Michael Caine
Utgivningsår: 2014
Produktionsland: USA
Längd: 169 min
Serie: -
Såg den på Blu-ray 4 april 2015





Handling
I en nära framtid är jordens resurser så gott som uttömda. Bristen på mat har gjort att alla människor med "onödiga" yrken, som ingenjörer, har fått sadla om och bli jordbrukare. Men maten räcker ändå inte. Några väldigt hemliga forskare har upptäckt en reva i rum-tiden, som gör det möjligt att resa till andra galaxer på försumbar tid. Tolv forskare har skickats ut till varsin planet för att undersöka om den är lämplig för mänskligt liv. Den enda kommunikation som är möjlig mellan forskarna på andra sidan maskhålet och forskarna på jorden är en signal, som bara visar om de ännu är vid liv. För att leta upp dem och se om någon planet passar skickas den före detta ingenjören/piloten Cooper ut för att följa deras spår...

Min kommentar
Science fiction. Tillsammans med skräck är det min absoluta favoritgenre när det gäller film. Säkert beror det på att en bra science fiction nästan är samma sak som skräck. Och precis som skräck är det väldigt svårt att hitta bra science fiction. Detta är dock en sådan.

Jag vill nog påstå att jag är fast redan vid första bildrutan och jag fastnar alltmer under filmens gång. Det här är så otroligt bra. Detta kan mycket väl vara Matthew McConaugheys bästa roll någonsin (nu har jag inte sett den han fick en Oscar för, men ändå). Anne Hathaway gör också en fantastisk prestation och hennes ledsna ögon passar verkligen bra här. Alla skådespelare är på topp i den här filmen. Att Matt Damon och Casey Affleck står med i rollistan ska man inte låta sig luras av. De dyker visserligen upp, men bara väldigt kort.

Fotot är fantastiskt och förmedlar verkligen den utsatthet och desperation som hela situationen utgör. Rymdbilderna är så vackra att de gör ont. Detta i kombination med den absoluta tystnad som ibland tar över filmen får mig att känna en sådan stark ensamhet att det är tur att sambon sitter bredvid i soffan.

Mina favoriter i den här filmen är dock inte någon av de mänskliga rollerna, utan de två robotar, TARS och CASE, som följer med på färden. De påminner lite om stora kylskåp med ben längs hela sidorna. Speciellt TARS är någon man kan tycka om, han har en humor som heter duga ("I have a cue light I can use to show you when I’m joking, if you like.") och en ärlighetsinställning på 90%. Jag tror jag har en sweet spot för roliga robotar.

Som vanligt när det handlar om rum-tid-parallella-världar-extra-dimensioner förvrängningar så blir jag väldigt förvirrad och ofta brukar det kännas som att något blir fel. Så känner jag inte här. Inte för att jag begriper allt, men det känns som att det funkar. Det finns en del scener som får mig att fundera på om de har missat något, men efter lite tänkande och analyserande så funkar även de. Och jag älskar ju att grunna på det, samtidigt som jag nästan blir gråhårig(are).

Slutet är öppet och faktiskt något jag skulle kalla oamerikanskt. Jag funderar fortfarande på vad jag egentligen tycker om det.

Filmen är runt 2,5 timme lång, men inte någon gång blir jag uttråkad. Inte ens sambon, som brukar plocka fram surfplattan och som för övrigt inte brukar gilla science fiction, tar ögonen från filmen.

Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 4 051 betyg).
På IMDb hade den 8,8 i genomsnitt (beräknat på 557 726 betyg).
Jag ger den 4,5.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.