Film: Hallonbåtsflyktingen

Titel: Hallonbåtsflyktingen
Originaltitel: Vadelmavenepakolainen
Genre: Komedi
Regissör: Leif Lindblom
Manus: Erik Ahrnbom, Daniel Karlsson, Miika Nousiainen (bok)
Skådespelare: Jonas Karlsson, Josephine Bornebusch, Erik Johansson, Frida Hallgren, Suzanne Reuter
Utgivningsår: 2014
Produktionsland: Finland | Sverige
Längd: 93 min
Serie: -
Såg den på Blu-ray 13 maj 2015



Handling
Mikko hatar allt som är finskt och ser sig själv som en svensk man fångad i en finsk kropp. Han vill inget hellre än att lämna den stora tystnaden, risbastun, knivslagsmål för Svensson-liv, Försäkringskassan, hallonbåtar och ABBA. Mikko tar Finlandsfärjan, dock inte för att åka till Sverige. Iklädd en Tre Kronor-matchtröja planerar han att hoppa från båten, eftersom han hellre utan dör som svensk än lever som finsk. På däck möter han Mikael, som tröttnat på landet Mellanmjölk och det politiskt korrekta. De gör en deal och Mikko tar över Mikaels liv.

Min kommentar
Komedi är en svår genre att göra som film, gränsen mellan hysteriskt rolig och fjantig är hårfin. Hallonbåtsflyktingen håller sig mestadels på rätt sida. Jag var lite förvirrad över titeln och förstod inte alls vad hallonbåtar kunde ha med saken att göra, men den får sin förklaring.

Jonas Karlsson är en av mina stora favoriter bland svenska skådespelare och faktiskt är det så att de filmer han är med i automatiskt hamnar på min vill-se lista. Och jag blir inte heller den här gången besviken på hans prestation, faktum är att alla gör det väldigt bra. Det är också en väldigt bra kemi mellan Jonas Karlsson och Josephine Bornebusch. Suzanne Reuters roll är väldigt liten, men hon gör det verkligen med känsla.

Mikko är en sant tragisk figur och vissa saker han gör går bara inte att förstå. En del scener blir bara pinsamma och vid ett par tillfällen skäms jag nästan å Mikkos vägnar. Men, som sagt, oftast är det riktigt kul.

Den här filmen handlar om fördomar mot både det svenska och det finska och det är möjligt att jag överanalyserar, men den är djupare än vad man kan tro vid första ögonkastet. Så här kan det gå om man hela livet blir itutad att det är fult att älska sitt land. Om man har det minsta självdistans så tror jag att man uppskattar filmen. Den är småputtrig, trevlig och rolig. Visserligen är den väldigt förutsägbar, men vilken komedi är inte det. På något sätt hör det till genren.

Jag blir väldigt imponerad över att Jonas Karlsson pratar finska, i alla fall låter det väldigt likt finska i mina öron. Däremot tycker jag inte att hans finska brytning när han pratar svenska är riktigt bra, i alla fall inte hela tiden. Och Mikko blir av med brytningen lite väl enkelt när han ska spela svensk. Det roliga är att jag hittade en recension i en finsk tidning, Hufvudstadsbladet, där de tycker precis tvärtom.



Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 316 betyg).
På IMDb hade den 6,2 i genomsnitt (beräknat på 568 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.