"Flickoffret" av James Oswald

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 397
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Natural causes
Översättare: Gunilla Roos
Serie: Kommissarie McLean 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Rec ex
Utläst: 3 maj 2015






Första meningen: Han borde inte ha stannat.

Baksidetext
En ung flickas vanställda kropp hittas i ett igenbommat källarrum. Runt kroppen har sex inre organ placerats ut i en cirkel, och allt tyder på att flickan har offrats i någon form av makaber ritual. Händelsen tycks ha ägt rum för närmare sextio år sedan.

För den nytillsatte kriminalkommissarien Tony McLean i Edinburgh är detta ett »cold case« som borde ges låg prioritet men McLean kan inte sluta tänka på offret och hennes ohyggliga död.

Samtidigt plågas Edinburgh av en hel rad bestialiska mord. Det är dödsfall som inte uppvisar någon rimlig logik, och Edinburghpolisen står handfallen.

Till sin förvåning upptäcker McLean att de nya morden på något sätt tycks vara kopplade till det ceremoniella mordet i källaren. En egendomlig, till synes irrationell teori börjar sakta ta form.

Min kommentar
När jag började läsa denna så hade jag helt glömt bort att läsa baksidetexten och efter några förvirrande sidor, där jag var helt säker på att jag befann mig i USA och funderandes på varför alla hade skotska namn, så insåg jag ju att jag faktiskt befann mig i Edinburgh. Ibland är det bra med avslöjande namn.

Det drar igång direkt. Redan på de första sidorna träffar vi på det första mordoffret, en man som blivit mördad på ett väldigt rått och brutalt sätt. Något som beskrevs väldigt detaljerat. Nu har jag inget emot det, men om man inte gillar bestialiska mord så ska man nog inte läsa den här boken. För det blir givetvis fler mord. Många. Nästan för många. Speciellt om man betänker att allt detta skedde under två veckor.

Det här är något så ovanligt som en deckare utan alkoholiserade, buttra, trögtänkta och härjade poliser. Eller ja, det finns en som är lite trött, men han verkar ändå vara en bra polis. Och rolig är han också. Faktiskt är de trevliga, roliga och lätta att tycka om allihop. När hände det senast? Mina favoriter är nog Stuart MacBride, som är den mer tänkande, logiska polisen och självaste Anthony McLean, som har en härlig integritet.

Här finns nästan hur många karaktärer som helst och även om jag egentligen inte har några problem med att hålla ordning på dem så tycker jag att de är för många. Tempot är högt och det händer något mest hela tiden. Mitt i allt det grymma och brutala finns den där typiska brittiska humorn och det är nog tur, det hade lätt kunnat bli bara makabert.

Jag hade inte kommit speciellt långt i boken när jag började fundera på om den här deckaren var ovanlig på mer än ett sätt. Var det möjligtvis så att förklaringen var övernaturlig? Det tog i alla fall inte speciellt lång tid att räkna ut hur allt hängde ihop, vem som var skyldig och varför. Därmed inte sagt att jag gillade vare sig upplösningen eller förklaringen. Och vem var egentligen läckan? Jag gillar inte lösa trådar.

Detta är en riktigt bra deckare och nu väntar jag bara på att del två ska komma, vilket verkar vara planerat till augusti. Jag vill verkligen veta mer om McLean.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,2 (beräknat på 26 betyg).
På Goodreads hade den 3,8 i genomsnitt (beräknat på 1 855 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Flickoffret: Johanna, Lingonhjärta och Bokfrossa.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.