"Doppler" av Erland Loe

Genre: Humor
Antal sidor: 159
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Doppler
Översättare: Lotta Eklund
Serie: Doppler 1
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 juli 2015






Första meningen: Min far är död.

Baksidetext
Andreas Doppler har fått nog av all duktighet, trivsamhet och konsumtionshysteri. Efter ett fall med cykeln lämnar han sitt välordnade familjeliv med ekonomijobb, villa och lördagsshopping. I skogarna utanför Oslo inrättar han sin nya tillvaro som jägare och samlare. Där blir han bästa vän med en älg och börjar bygga en totempåle för att bearbeta minnet av sin bortgångne far. Men livet i skogen blir inte så fridfullt som han hoppats på. Den ena figuren efter den andra gör intrång i hans nyvunna frid. Och vem kan stoppa dem? Alla har väl rätt till ett liv i skogen?

Min kommentar
Jag har hört mycket om Erland Loes böcker så när jag hittade Doppler på bokrean för två år sedan tvekade jag inte speciellt länge. Det enda som egentligen gjort mig tveksam till boken är att Loe jämförts lite med Arto Paasilinna. Som jag inte var speciellt förtjust i.

Det här med humor i böcker, det är svårt det. Jag vet att jag har det för jag skrattar åt andra saker, men jag har så otroligt svårt för egoistiska människor, som utan att tänka på någon annan gör det som de själva mår bra av. Det är väl bra att må bra, men om man har familj, som Doppler, så kan man inte bara sticka iväg och må bra på egen hand. Skrattet fastnar liksom i halsen.

Boken är lite (eller ganska så mycket) motsägelsefull, men det är förmodligen det som är meningen. Doppler är less på att vara duktig, men det är precis det som han är, därute i skogen. Totempålen han skapar är, om något, ett bevis på duktighet. Han tycker också att alla har rätt att bo i skogen och sluta vara duktiga. Problemet är ju att samhället inte funkar om alla gör likadant. Hur skulle Doppler, till exempel, fått tag på sin älskade lättmjölk om inte andra var duktiga. Och skogarna skulle snart bli fulla av folk om alla flyttade dit.

Jag kan föreställa mig att vad Loe vill ha sagt är att alla kanske borde tänka efter innan de bara konsumerar och att vi mer borde go back to basic. Det kan jag hålla med om. Som vanligt, skulle jag nog våga påstå, så måste man överdriva för att få fram sin synpunkt, ytterligheterna är lika fel och den gyllene medelvägen är den att föredra.

Berättelsen är lite för otrolig och konstig för mig och jag tycker inte den är speciellt kul, även om jag nu fnissar ibland. Jag fattar aldrig om Doppler helt enkelt bara är korkad eller om han är cyniskt ironisk. Jag hoppas på det senare. Nästa bok om Doppler, Volvo Lastvagnar, har jag redan i hyllan.

Boktipsets estimerade betyg var 4,1 och genomsnittet 3,73 (beräknat på 1 094 betyg).
På Goodreads hade den 3,90 i genomsnitt (beräknat på 5 227 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Doppler: The Book Pond, Bokfetischist och Books ABC.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.