En smakebit på søndag: Ankharen

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det verkar som att det inte kommer något samlande inlägg från Mari i dag, i alla fall så hade det inte kommit upp något klockan åtta, men vi kör väl ändå.

Just nu läser jag Ankharen av Ståle Brandt. Det är tydligen första delen i en serie om polisen Kjetil Ruud. Som det känns just nu, ca 70 sidor in, så kommer jag inte att fortsätta läsa, men det kan ju ändra sig efter vägen. Efter bara de här få sidorna så tycker jag den är på tok för detaljerad, föreläsande, fördömande och sexistisk. Fyra saker som jag inte alls uppskattar i böcker.

Min smakebit kommer från sida 15 (i e-boken) och är ett exempel på den sexistiska biten.

     Bartendern, som verkade ha sitt ursprung från länderna kring östra delen av Medelhavet hade bakåtslickat hår, en tunn mustasch och tunt trimmat skägg, likt blyertsstreck som markerade de korrekta haklinjerna, var alldeles för upptagen med att imponera på tre brudar i andra ändan av den långa bardisken för att lägga märke till andra kunder. Detta kunde bero på deras klädsel som var utstuderad minimal och som lätt kunde tas för en invitation eller en antydan till att de för tillfället var tillgängliga. Attributet kunde nästan tolkas som en kontaktannons i någon herrtidning, som antydde till ett billigt ligg, att först till kvarn gäller. En lätt klädsel som kunde misstolkas i vissa sjuka hjärnors fantasi och därmed leda till något som dessa tjejer absolut inte skulle vilja uppleva.