Sidor

lördag 18 juli 2015

"Gone girl" av Gillian Flynn

Genre: Thriller
Antal sidor: 556
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Gone girl
Översättare: Ulla Danielsson
Serie: -
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 juli 2015






Första meningen: När jag tänker på min hustru tänker jag alltid på hennes huvud.

Baksidetext
Nick och Amy Dunne är paret som har allt. De är charmiga, smarta och framgångsrika. Efter några hektiska år i New York slår de sig ner i en liten småstad i Missouri. Men den nya tillvaron blir inte som de tänkt sig och snart avlöser grälen varandra.

På morgonen till deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I parets villa finns tydliga spår av våldsam strid. Misstankar faller snabbt på Nick, som bedyrar sin oskuld och gör vad han kan för att få polis och media på andra spår. Amys dagbok ger dock en bild av Nick som allt annat än sympatisk. Men är han verkligen en mördare? Å andra sidan: Om han är oskyldig var är Amy?

Min kommentar
Jag vet att det kan vara vanskligt att läsa en bok som blivit hyllad och älskad av nästan hela bokbloggarmaffian, men jag tycker att jag brukar klara det ganska bra. Jag brukar förutsätta att alla andra helt enkelt har fel...

Jag har förstått att många har tyckt att början på boken är seg och att det tar lång tid innan allt kommer igång och faktiskt tycker jag helt tvärtom. Början upplever jag som väldigt spännande och jag i stort sett slukar sidorna, däremot tycker jag det stannar upp efter runt 200 sidor. Då blir det bara en massa upprepningar och ordbajseri. Det tar sig i och för sig igen, men eftersom jag på ett väldigt tidigt stadium tyckte att jag listat ut precis vad som hade hänt så blev det aldrig nagelbitande.

Något som jag börjat förknippa med Flynn, efter tre lästa böcker, är att hon verkar älska karaktärer som ingen kan tycka om. Så är det även i den här boken. Efter bara tio sidor så har jag börjat undra varför i hela friden de här två människorna är gifta med varandra. De verkar inte ens tolerera varandra. Vilket kanske inte är så konstigt, varken Nick eller Amy är sympatisk och jag gillar inte någon av dem. Det är ju heller inget krav för att en historia ska vara bra.

Boken är skriven i dagboksform, något som jag inte brukar uppskatta, men här funkar det faktiskt. Nicks historia börjar den dagen, 5 juli 2012, Amys anteckningar börjar i januari 2005, sju år innan hon försvinner. Berättelserna alternerar sedan med vartannat kapitel. Som jag nämnde tidigare så tog det inte speciellt många sidor innan jag trodde att jag hade listat ut alltihop (ja, jag hade rätt) och jag väntade förtvivlat på tvisten. Som aldrig kom. Alltihop var väldigt förutsägbart. Kanske säger det mer om mig än om boken, att jag kan föreställa mig sådan utstuderad ondska. Eller så har jag helt enkelt läst för många liknande böcker.

Det känns som att något i "planen" skaver och att det är minst ett logiskt hål där, men jag kan inte sätta fingret på vad. Kanske är det bara så att jag gärna vill att det ska finnas något fel, jag vill inte gärna föreställa mig att något sådant här kan fungera.

Boken är definitivt inte dålig, i mångt och mycket är den riktigt bra, men den hade vunnit på att kortas ner ganska rejält. Det blev lite för mycket av samma och det hela var något för utdraget. Slutet däremot, det gillar jag. Det gav mig rysningar.

Trots att jag (ännu) inte sett filmen så ser jag Ben Affleck framför mig varje gång jag tänker mig Nick och faktiskt kan jag inte tänka mig en bättre skådis till den rollen. Ska bara låta det gå någon vecka, sedan ska jag se den.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,4 och genomsnittet 3,71 (beräknat på 799 betyg).
Goodreads hade den 3,98 i genomsnitt (beräknat på 1 048 260 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Gone girl: Lotten, Annika och Johanna.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

14 kommentarer:

  1. Nä, mej passade den inte. Jag håller med om att den var förutsägbar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att den var förutsägbar kan jag nog leva med, men den var på tok för pratig :)

      Radera
  2. Jag ville tycka om denna men tyvärr föll den mig inte i smaken. Alla kan ju inte gilla allt :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, vilken tur att vi inte alla gillar samma. Hur trist hade inte det blivit?

      Radera
  3. Intressant recension :) Jag vill nog läsa den här, men jag ska nog inte ha alltför höga förväntningar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan nog vara bra att skruva ner förväntningarna, men den var ändå bra :)

      Radera
  4. Ja jag var ju inte alls så frälst på den här, och tycker det är långt från hennes bästa ;-) En vecka - då skulle jag ju komma ihåg precis vad som inte stämde med boken ... :-D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmm, ja, någon vecka är kanske luddigt... Upptäckte i fredags att drygt två år mellan bok och film funkar väldigt bra (såg Boktjuven), men jag tror inte jag klarar att vänta riktigt så länge :)

      Radera
  5. Jag gillar denna, liksom de andra böckerna som jag läst av Gillian Flynn. Absolut spänningsromaner i min smak.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror jag har lite svårt för alla osympatiska människor som befolkar hennes böcker :)

      Radera
  6. Intressant. Jag hade nästan inte tänkt läsa den här men gjorde som tur var det och det är nog den jag tyckt bäst om av de böcker jag läst av Flynn. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den hamnar på andra plats för mig :) Men nu har jag ju inga fler olästa Flynn :o

      Radera
  7. Jag tyckte om Gone Girl, men nu tycker jag att hennes bästa är Mörka platser. Jag tänkte också på det där att Flynn verkligen är duktig på att skapa karaktärer som man inte tycker om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mörka platser är min favorit också, där finns i alla fall några människor som man kan bry sig om :)

      Radera