"Det oändliga havet" av Rick Yancey

Genre: Science fiction
Antal sidor: 329
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The infinite sea
Översättare: Jan Risheden
Serie: Femte vågen 2
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Kartonnage
Källa: Rec ex
Utläst: 13 augusti 2015






Första meningen: Det skulle inte bli någon skörd.

Baksidetext
Hur förgör man hela jordens befolkning? Man berövar människorna deras mänsklighet. I Den femte vågen kämpade Cassie för att hitta sin lillebror. Hon lyckades, men striden mot De andra är långt ifrån över. Cassie, Ben, Ringer och de andra måste fortsätta kämpa mot en osynlig fiende. Men en sak är säker: De andra kommer inte att ge upp förrän hela mänskligheten är utrotad.

Min kommentar
Jag tror nog att jag vågar påstå att science fiction är min absoluta favoritgenre och jag fullkomligt älskade tvisten i förra boken, Den femte vågen. Nu har jag äntligen läst fortsättningen. Och jag rekommenderar ingen att läsa denna utan att ha läst första delen, trots att det står "fristående". Det är den inte.

Redan från början blir jag förvirrad. Berättaren är ett jag, som jag inte har en aning om vem det är. Det hjälper inte speciellt mycket när jag får veta vad personen heter heller. Ringer? Vem f-n är det? Jag får helt enkelt läsa in mig på Recaptains och då kommer lite minnen tillbaka. För att göra mig ännu mer förvirrad så byts POV hej vilt genom hela boken. Det hade verkligen underlättat om man inte hade behövt gissa vems berättelse vi lyssnar på.

Jag önskar jag kunde säga att det är en andlöst spännande och händelserik bok, men då skulle jag ljuga. Det händer inte speciellt mycket utan är mest en massa tillbakablickar på hur allt började för alla i den grupp vi följer. Visst, det är en hel del explosioner, eldstrider och morbida sätt att ta död på varandra, men historien rör sig inte en millimeter framåt. Och allt det här tjatet om "förbättringen", det upprepas i det oändliga, men jag tror att de flesta fattar: supermänniska.

Dessutom blir jag så outsägligt less på språket. Det känns som om Yancey har försökt skriva mystiskt och poetiskt, men det blir faktiskt bara jobbigt. Det är krystat, tillgjort och nedlusat med motsägelser (till exempel Min reaktion växer fram under flera månader. Och är ögonblicklig), som förmodligen är menat att ge det hela en filosofisk touch. Personligen tycker jag bara det blir fånigt. Och pretentiöst.

Karaktärerna är inte speciellt tydliga och inte heller ens en aning komplexa. Kanske blir man oskarp och enkel när man slåss för att överleva, vad vet jag, men någon av dem borde i alla fall sticka ut lite. Framför allt så borde någon av dem vara lätt att tycka om. Sanningen är att jag faktiskt är ganska ointresserad av dem och jag bryr mig inte så mycket om vad som händer dem.

Det här måste vara en typisk mellanbok och jag frågar mig lite vad den tjänar för syfte. Vad går det hela ut på? Egentligen? Det får man inte veta. Kanske skrevs den bara för att vi skulle få veta karaktärernas bakgrund? Nej, jag vet inte. Kommer jag att läsa tredje delen när den kommer? Ja, och jag hoppas verkligen att det händer något i den.

Boktipsets estimerade betyg var 3,7 och genomsnittet 3,61 (beräknat på 13 betyg).
På Goodreads hade den 4,05 i genomsnitt (beräknat på 28 213 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Det oändliga havet: Bokgalleriet, Romeo and Juliet och Min bokkista.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.