Tisdagsutmaning: Ny i klassen

Den här veckan handlar det om sommaren som gått på Kulturkollo.

Veckans utmaning går ut på att berätta om

En bok och/eller en film som handlar om att vara ny i klassen.

Det där med att vara ny i klassen har jag egentligen aldrig upplevt på riktigt. Enda gången det har hänt är när alla andra också är nya och det är inte riktigt samma sak, då är ju ingen på hemmaplan liksom.

Jag vet att jag läst flera böcker på det här temat, men som vanligt så är ju de dolda någonstans i hjärnvindlingarna just nu. Den enda jag kommer på är Radhusdisco av Morgan Larsson. Kanske inte så bara, den är väldigt ovanlig på ett sätt. Vi får följa Morris från första till nionde klass, inklusive en flytt som innebär en ny skola. Så här skrev jag om den: Det här är något så ovanligt som en positiv och ljus uppväxtskildring med ganska normala människor, de där ungarna som bara fanns utan att göra speciellt mycket väsen av sig. De som hade bra familjeförhållanden, ordinär skolgång och vanliga kompisar. Medelmåttorna som aldrig får göra sig hörda. Precis så som jag själv hade det. För min del räcker det och det vore förödande om bara historier med något "viktigt" att säga blev berättade. Det är precis lika viktigt att berätta att det är fullkomligt normalt om inga katastrofer sker i ens liv. Det är alldeles tillräckligt med allt som ändå händer från man är sju till man är sexton.

Och så tänker jag göra en kupp...

När jag själv var på väg att bli tonåring så gick det en svensk serie på TV som jag fullkomligt älskade. Det tog mig många, många år innan jag lyckades hitta den på DVD, men 2008 släpptes den på box och jag stod nästan i kö. Jag har ingen aning om det var någon ny som började i klassen, men det började i alla fall en ny lärare. Vilken serie? Lära för livet. En av de bästa jag någonsin sett och jag är så glad att jag har den. Serien handlar om den svenska skolan på 70-talet och man får följa klass 9B. Jag hade själv inte börjat i högstadiet när den gick, men det var snart dags. Kanske var det därför jag älskade den så, jag var ju nästan i samma ålder. Men faktiskt var den lika bra när jag tittade på den igen för några år sedan.