Sidor

lördag 19 september 2015

"Sista riket" av Brandon Sanderson

Genre: Fantasy
Antal sidor: 742
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Final Empire
Översättare: Lottie Eriksson
Serie: Mistborn 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2006 (min) 2015
Format: E-bok
Källa: Rec ex
Utläst: 9 september 2015






Första meningen: Aska föll från himlen.

Baksidetext
I tusen år har aska fallit från himlen, inga blommor har blommat och täta dimmor har gjort nattens mörker fruktat. Den evige och odödlige Överstehärskaren och aristokratin styr och vanligt folk är dömda att leva i underkastelse och slaveri.

Men mitt i all hopplöshet dyker Kelsier upp, en överlevare från de hålor dit Överstehärskaren skickar de dödsdömda. Kelsier har allomantiska förmågor - magiska styrkor som nästan bara aristokratin besitter - och en plan om hämnd och frigörelse.

Samtidigt stryker Vin, en ung tjej som är medlem i ett tjuvgäng, runt på gatorna i huvudstaden. Även hon är allomantiker - men vet inte själv om det förrän Kelsier drar in henne i sina planer.

För att Keslier och Vin ska lyckas störta Sista riket är det mycket som måste gå i lås. Inte minst måste Vin lära sig att bemästra sina allomantiska krafter...

Min kommentar
Fantasy är en lite jobbig genre för mig, ibland gillar jag och ibland inte. Och jag har ingen aning om vad som funkar. Jag fick för mig att fantasy skriven för ungdomar fungerade bättre för mig och därför ville jag väldigt gärna läsa Sista riket, som (nästan) alla verkar älska. Dessutom finns den ju med på den här listan.

Jag hade stora problem att komma in i boken, men det kan nog skyllas på duttande med läsningen i en inte alltför gynnsam miljö. När jag kunde börja läsa längre stunder flöt det på lite bättre. Det är en komplicerad värld som vecklar ut sig och den känns väldigt genomtänkt och utan logiska hål. Titlarna, eller vad man ska kalla dem, är fantasieggande, eller vad sägs om stålinkvisitor, dimfödd, dimming...

För att vara en fantasy så var det väldigt få karaktärer (och ingen vandring alls egentligen) och det var en stor fördel. Jag fick komma nära och lära känna alla. Alla är väldigt väl tecknade och känns trovärdiga. Oväntat nog så gillar jag inte någon av huvudkaraktärerna mest, utan den som vinner mitt hjärta är Breeze. Vilken underbar karaktär! Tyvärr känns det inte som att jag får riktigt alla förutsättningar när jag börjar läsa. Bland annat funderar jag länge på hur gammal Vin är. Det kanske stod i början, men i så fall fick jag inte med mig det. En bra bit in i boken fick jag i alla fall klart för mig att hon var 16 (nästan 17). Metallerna som "brändes" fick jag inte heller koll på.

Dessvärre har jag en hel del problem med vissa saker. Först och främst så är stridsscenerna på tok för utdragna och detaljerade. Och allt det här Knuffande och Dragandet fick mig faktiskt att vrida mig lite obekvämt. Och helt seriöst, fanns det verkligen inget bättre ord än "bränna"? För mig blev det lite för töntigt. Symbolerna innan varje kapitel funderade jag bra länge på och kunde inte alls begripa vad de var. Uppenbarligen var de inte metaller i alla fall, vilket jag kunde utesluta när jag läst klart. Annars så gillade jag de där små inledningarna, som senare visade sig vara utdrag ur en dagbok. Vilken härlig liten tvist förresten.

När jag kom till slutet av boken så upptäckte jag att där fanns allt som jag hade behövt medan jag läste. Bland annat en utförlig lista över alla metaller och deras funktion. Tyvärr läste jag ju e-boken och där bläddrar man inte så lätt. Inte heller är det lätt att läsa kartor och se teckningar på en läsplatta.

Det är i alla fall spännande, för det mesta, och jag känner mig hela tiden nyfiken på vad som ska hända. Ett par hundra sidor kunde dock med lätthet ha tagits bort för att höja tempot lite. Det händer en del oväntat och det är bra. Men varför i hela friden måste det finnas en kärlekshistoria? Så förutsägbart och tråkigt.

Om jag ska läsa andra delen när den kommer på svenska? Jag har faktiskt inte bestämt mig än, men troligtvis kan jag nog inte låta bli. Trots allt.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag, två gånger.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 3,6 (beräknat på 5 betyg).
Goodreads hade den 4,40 i genomsnitt (beräknat på 154 683 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Sista riket: Bokhuset, Zellys bokblogg och Vargnatts bokhylla.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

10 kommentarer:

  1. Fantasy och inte så högt betyg från dig. Ibland känns det skönt att man inte lockas av alla böcker...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar ju fantasy. Ibland. Och jag vill väldigt gärna gilla det också, men den här blev lite för... ja, jag vet inte... naiv? Men det är en fantastisk värld :)

      Radera
  2. Kanske tar bort den från önskelistan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den var ju inte dålig och det är väl fler som älskat den än inte gillat den :)

      Radera
  3. Verkar inte vara något för mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det största problemet är nog ordvalen. Och att den är på tok för lång :)

      Radera
  4. Har samma problem som du med fantasy :D ibland gillar jag det och ibland inte... Vet att många tokälskat Önskemånglarens dotter-serien, Svart ängel heter väl den första, men efter halva boken gav jag uppp :( Nu är jag småningom klar med Röd drottning av Victoria Aveyard och den gillar jag faktiskt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag önskar jag kunde reda ut vad det är som funkar, då skulle jag slippa slösa bort min tid :)

      Radera
  5. Den här halkar nog ned på min att läsa-lista. Utdragna krigs- och slagsmålsscener brukar få mig att ge upp när det kommer till böcker. (Film också, för den delen.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tröttnar väldigt lätt på utdragna scener, det gäller nog i stort sett allt, men speciellt strider och slagsmål. Då tröttnar jag på ett par minuter :)

      Radera