"Alfahannen" av Katarina Wennstam

Genre: Thriller
Antal sidor: 365
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Madeleine Edwards 3
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 oktober 2015





Första meningen: Det var en nejsägare den här gången.

Baksidetext
Jack Rappe tar kvinnor som en karl ska. Att de inte alltid är med på noterna hör ju bara till spelet, eller hur? Filmen älskar sina bad boys. Jack Rappe med sitt vargleende är den verklige alfahannen bland de manliga skådespelarna i Sverige.

Så det är en given förstasidesnyhet när Rappe hittas vid sitt luxuösa brygghus med ett livshotande sår i magen. Det är samma natt som han fått sitt livs första Guldbagge.

Överfall eller hämnd, rånförsök eller självförsvar? Det är många som tycker att Jack Rappe fått vad han förtjänar. Och det står snart klart att den som gett sig på Jack Rappe finns i hans närhet. Hans omedelbara närhet.

Min kommentar
Det här är tredje och också sista delen i serien om Madeleine Edwards och precis som de två tidigare behandlar den ett brännande hett ämne och jag kan förstå att den skapade en del debatt när den kom. Vad som är intressant, tycker jag, är att så många "proffsrecensioner", skrivna av kvinnor, är så negativa.

När jag läste den första boken i serien, Smuts, så önskade jag att Emma skulle få en egen bok. Lite visste jag då att denna tredje faktiskt handlar om henne. Dock önskar jag att det var under lite trevligare omständigheter som jag fick träffa henne igen. Även hennes föräldrar dyker upp och det är kul att lite trådar knyts ihop.

Katarina Wennstam gör det här riktigt bra, utan att pracka på läsaren åsikter eller enkla lösningar så berättar hon bara hur det fungerar. Och jag tror henne. Hon har också den goda smaken att låta Emmas historia berättas i ett eget avsnitt, så jag slipper de där jobbiga insprängda tillbakablickarna och tidshoppen. Jag önskar fler gjorde så. Däremot är det fortfarande så att så gott som alla män i boken är svin, även om det nu finns någon som aspirerar på epitetet sympatisk. För egen del så hade boken blivit bättre om den varit lite mer nyanserad. Det finns faktiskt trevliga män som inte bara är ute efter att utnyttja alla kvinnor de ser. Inte heller gillar jag att bli idiotförklarad genom otroligt detaljerade beskrivningar av hur en rättegång går till och en förklaring av vad de flesta tror. Men Shirin Sundin är fantastisk!

Slutet är bra och trovärdigt, i mina ögon lyfter det boken. Även om nu filmindustrins cynism än en gång trycker fram sin fula nuna.

Det är en svår bok att skriva om, den föder många tankar och funderingar. Vilket ju förmodligen är meningen. Det enda jag egentligen har att säga om temat är att två fel omöjligt kan bli ett rätt. Jag önskar verkligen att det fanns en enkel lösning, som också är till 100% idiotsäker. Tyvärr är det nog så att så länge inte alla talar sanning så är just det idiotsäkra ett problem.

Jag tycker det är jättebra att ta upp sådana här ämnen inom skönlitteraturen, det gör att fler läser och det är faktiskt en bra grej. Det här är dock inte en bok som är skriven för att lösa problemet utan helt enkelt för att tala om att det faktiskt finns ett problem.

Boktipsets estimerade betyg var 3,8 och genomsnittet 3,49 (beräknat på 694 betyg).
På Goodreads hade den 3,26 i genomsnitt (beräknat på 135 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Alfahannen: Romeo and Juliet, och dagarna går... och Bokbrus.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.