Film: Förr eller senare exploderar jag

Titel: Förr eller senare exploderar jag
Originaltitel: The Fault in Our Stars
Genre: Drama
Regissör: Josh Boone
Manus: Scott Neustadter, Michael H Weber, John Green (bok)
Skådespelare: Shailene Woodley, Ansel Elgort, Nat Wolff, Laura Dern, Sam Trammell
Utgivningsår: 2014
Produktionsland: USA
Längd: 121 min
Serie: -
Såg den på DVD 12 november 2015




Handling
Texten är tagen från boken
Hazel är 17 år och kommer aldrig att bli frisk igen. Det har hon vetat sedan dagen då hon fick sin cancerdiagnos för tre år sedan.

Hazels mamma är orolig för att Hazel ska missbruka Americas Next Top Model och bli allt mer isolerad hemma vid teven. Depression är ju en vanlig bieffekt till cancer har hon läst (Hazel menar att det inte är cancern som gör henne deppig - det är vetskapen om att hon ska dö).

Lösningen blir att anmäla Hazel till kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Men mötena visar sig vara allt annat än uppiggande och följer ungefär samma mönster som ett AA-möte.

Men en eftermiddag i den där stödgruppen förändras livet. Augustus Waters, friskförklarad från sin cancer, dyker upp.

Hazel möter Augustus Waters blick och deras kärlekshistoria ska komma att bli en sådan som poeterna diktar om. E p i s k.

Det här är en berättelse om cancer, visst, men det är framförallt en förkrossande vacker och gripande historia om livet, Hazel Grace och Gus. Om att vara ung och ändå stå med ena foten i graven. Om att tro att man aldrig mer kommer att bli glatt överraskade. Om att få sin sista önskan uppfylld.

Min kommentar
Den här boken läste jag i våras, efter att i stort sett ha översvämmats av lyriska kärleksförklaringar till den. Jag gillade den, men inte så att jag blev alldeles såld. Sedan funderade jag på om jag verkligen ville se filmen och när jag hittade den för 29 kronor så kunde jag ju inte stå emot. Mitt största problem var egentligen att hitta ett tillfälle att se den. Det måste nämligen ske utan sambo, han skulle inte alls uppskatta den (han avskyr sorgliga filmer) och nu var det äntligen dags.

Jag gillar filmen ungefär lika mycket som jag gillade boken och jag tycker den är lika befriad från sötsliskig sentimentalitet. Den är ändå alldeles tillräckligt känslosam. Huruvida den stämmer med boken kan jag inte riktigt säga, men de två saker som fastnade/berörde mig mest saknas helt; Amsterdams vårsnö och Hazels replik "jag älskar dig i presens".

Överlag tycker jag att skådespelarna gör ett bra jobb, även om jag har svårt att se Gus som en trovärdig 18-åring. Men de kanske finns, vad vet jag. Kemin mellan Hazel och Gus är fantastisk och det är nästan så att jag sväljer hela romansen med hull och hår. Eller jo, det gör jag nog. Det kan kanske vara så där.

Precis som boken så fokuserar filmen på livet, inte döden. Man behöver inte dö innan man har dött. Det är kanske inte feelgood, men jag mår ändå bra av den. Utan humorn hade den dock varit outhärdlig att se, men de sista femton minuterna var riktigt jobbiga. Det behövs fler filmer som visar att man ibland mår dåligt och att det är OK. Livet är inte rättvist, livet är inte perfekt, men man kan ändå vara lycklig i stunden. Det här är en fantastisk motvikt till allas underbara och perfekta liv på Facebook och andra sociala medier.



Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 1 828 betyg).
På IMDb hade den 7,9 i genomsnitt (beräknat på 219 489 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.