Titel: Inmurad
Genre: Skräck
Antal sidor: 296
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Frank
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 november 2015
Första meningen: Hur kunde han vara så korkad?
Baksidetext
Kent bor tillsammans med sin mor Gun på Blidö i Roslagens skärgård. Omständigheter i det förflutna har lett till att de lever ett isolerat och ensamt liv. Den här våren inträffar en serie märkliga händelser på ön. Två män drunknar under mystiska förhållanden i Kyrkviken, Gun blir inlagd på sjukhus och Kent får ärva en helt främmande mans alla ägodelar. När Kent genomsöker den stuga han fått överta finner han ett brev som enbart är ämnat att läsas av honom själv. Det berättar om en hemlighet som bevarats på Blidö i århundraden. En skrämmande historia som rör öns befolkning, kyrkan och dess omgivning. Kent ser det som sin plikt att undersöka sanningshalten i det han läst. Dessvärre är han inte ensam om att känna till den mörka historien.
Min kommentar
Jag älskar ju skräck, speciellt när den bygger på gamla myter och legender. Mikael Strömberg använder vår nordiska folktro för att bygga sina historier. I våras läste jag Vätten och nu var det dags för Inmurad, som bygger på sägnen om kyrkogrimen.
Sägnen berättar att man för att skydda en kyrka murade in ett levande djur under en av hörnstenarna. Det djuret blev sedan kyrkogrimen, som vaktade kyrkan mot tjuvar och annat. Visst låter det läckert läskigt?
Tyvärr försvinner den här historien litegrann i det detaljerade berättandet och de krystade dialogerna. Allt berättas, jag får inte använda min fantasi alls så mycket som jag vill. Hela tiden förklaras varför någon gör något, ifall man nu skulle ha missat det. Jag gillar verkligen inte när allt skrivs mig på näsan och jag blir idiotförklarad. För mig blir det bara en massa ordbajseri. Något jag inte heller gillar är när information undanhålls för mig. Jag vill veta minst lika mycket som huvudpersonen. Det får jag inte här. Innehållet i brevet portioneras ut genom hela boken. Kent läser hela på en gång, man jag får bara ett par meningar i taget.
Sidohistorien med raggarna förstår jag inte alls, jag tycker den förstör mer än den tillför. Allt som har med dem att göra blir bara löjligt och onaturligt. Alla inblandade agerar helt irrationellt, men priset tar nog Lucinda. Snacka om att överreagera. Karaktärerna är ganska enkelspåriga, även om de nu inte är endimensionella och de låter väldigt lika varandra allihop. Och helt ärligt så bryr jag mig inte om någon av dem.
Det här kunde ha blivit nästan hur läskigt som helst, om inte tempot hela tiden dragits ner av alla ovidkommande detaljer och onödiga förklaringar. Visserligen tänder det till lite mot slutet, men det är alldeles för lite alldeles för sent och jag blir inte rädd en enda gång. Av någon anledning så upphör också alla långa förklaringar i slutet och i stället antyds bara hela grunden till historien. Så kunde det ju ha varit hela tiden.
Läs gärna Pocketlovers recension, som jag länkar till här nedanför. Hon tycker inte alls som jag.
Boktipsets estimerade betyg var 3,7 och genomsnittet 3,04 (beräknat på 24 betyg).
På Goodreads hade den 2,75 i genomsnitt (beräknat på 16 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
Tråkig | Fantasirik | |
Rolig | Klurig | |
Trovärdig | Förutsägbar | |
Osannolik | Välskriven | |
Romantisk | Dåligt språk | |
Sorglig | För lång | |
Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Inmurad: Kajsas bokblogg, Läsa & Lyssna och Pocketlover.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Just! Detta kunde ha blivit så himla bra... med det blev det inte, tyvärr.
SvaraRaderaÄr det något som kan få mig avogt inställd till en bok så är det långrandiga beskrivningar. Jag klarar det bara inte. Det är verkligen synd att en så lovande historia liksom bara rinner ut i sanden.
Radera