Tisdagsutmaning: En favorit bland landsbygdsskildringar

Här skedde mycket av min uppväxt, både sommar och vinter.

Veckans utmaning på Kulturkollo: En favorit bland landsbygdsskildringar.

Man får själv välja om man vill besvara en eller båda frågeställningarna. Eller om de möjligtvis går att slå ihop.

Finns det en skildring av din egen hembygd som du gillar (eller inte)?
Möjligtvis finns det någon skildring i någon bortglömd (väldigt lokal) historiebok någonstans, i alla fall om man med hembygd menar där man växte upp. Det är en pytteliten ort, mittemellan Göteborg och Borås, som ingen längre passerar eftersom det nu finns motorväg mellan städerna. Men faktiskt har jag hittat en bok där byn nämns, nämligen Blå åtrå av Peter Gissy. Ingen bok jag rekommenderar dock.

Vilken är din favorit bland landsbygdsskildringar? Vilken film, bok, tavla, tv-serie eller vad det nu kan vara har gett dig en ny, eller en fördjupad, känsla för landsbygden? Berätta gärna också hur och varför.
Eftersom jag bott på rena rama landsbygden från jag var 5 år tills jag var 24 så kan jag inte påstå att någon skildring har gett mig en ny, eller en fördjupad, känsla för landsbygden. Jag har själv bott mitt i den. När vi flyttade dit så fanns det inga åretruntboende på hela området, så nog var det landet alltid. När jag började i första klass så var vi 53 elever i hela skolan, då gick ändå några barn från grannbyn där också. Och då snackar jag om klass 1-6. I min klass var vi fem...

Däremot så finns det skildringar som går rätt in i hjärtat och bara skriker att jag måste åka dit och se själv. En av de platserna är Yttre Hebriderna, som Isle of Lewis-trilogin av Peter May beskriver på ett helt fantastiskt sätt. Jag har nog alltid varit lockad av det ödsliga, karga nästan tomma landskapet. Och tystnaden.