En smakebit på søndag: Havskatten

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Julen närmar sig med stormsteg och jag vet inte om det är därför läsningen har saktat ner så väldigt. Helgerna går åt till allt annat än läsning, känns det som.

Jag har precis börjat läsa femte och senaste delen i serien om Karin Adler, Havskatten av Ann Rosman. I de senaste delarna så har Karin Adlers medverkan känts något krystat och det ska bli intressant att se om det fortsätter på den vägen. Nu gör det ingenting, egentligen, för vad jag vill läsa när jag läser Ann Rosman är den historiska delen.

Min smakebit kommer från början av boken, en prolog.

Synen av den vackra gulmålade träfastigheten fyllde honom alltid med blandade känslor. De många spröjsade fönstren som gapade tomma mot den gamla kofferdihamnen, tornet med sina välvda rutor med stänk av sand i glaset, balkongerna vars murknade spjälor hängde på trekvart och det läckande plåttaket.
     Han styrde räddningstjänstens King Cab uppför Varvsgatan och parkerade utanför hotellets entré.
     Fuktfläckarna i taket hade blivit större sedan han var här sist, det till och med droppade på ett ställe, och tre av fönsterrutorna mot söder hade gått sönder. Samma tanke slog honom varje gång han kom in i entrén och tittade på det snidade träräcket som ledde upp till övervåningen, den röda mattan i trappan och de handblåsta taklamporna i frostat glas som ännu hängde kvar.
     Inte klokt att man låter ett sådant här ställe förfalla.