Sidor

lördag 12 december 2015

"Mannen som föll i glömska" av Mia Ajvide

Författare: Mia Ajvide
Titel: Mannen som föll i glömska
Genre: Skräck
Antal sidor: 364
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 november 2015




Första meningen: När Jack, i all hemlighet och för andra gången på mindre än en vecka, betraktade sin hustru genom verandafönstret var han klar över att hon hade glömt bort honom.

Baksidetext
En dag känner Jacks fru Aino inte längre igen honom. Han är bortsuddad ur hennes minne; som om deras liv tillsammans i stugan vid havet aldrig hade ägt rum. När han kommer till sitt jobb som guide på slottet Myntholm beter sig hans kollegor avvisande. Till och med hans gamla mor stirrar frågande och skrämt på honom. Ingen vet vem han är.

Varför är det ingen som kommer ihåg Jack? Och varför kan ingen minnas hans ansikte mer än några sekunder? Hans efterforskningar leder honom till ett kollektiv med "bortglömda" i Stockholmsförorten Rinkeby. men också bakåt i tiden, till Myntholm och en galen flickas tragiska öde. Kanske finns där ett svar och lösningen på hur han ska få Aino, och sitt liv, tillbaka.

Min kommentar
Det kanske är orättvist att lockas av en författare baserat på vem han eller hon är gift med eller barn till, men ibland blir det faktiskt så. Sedan kan man ju lockas av ett intressant tema också. Som den här boken.

Första halvan, ungefär, är riktigt bra. Ångesten man måste känna när ingen plötsligt minns en längre, inte ens den man är gift med eller ens egen mamma kommer ihåg en. Den är kännbar på alla sätt. Jag gillar verkligen upptakten. Och han tar det verkligen bra, Jack. Jag är rädd för att jag hade reagerat helt annorlunda i det läget. Det är väldigt lågmält och frågorna hopar sig.

Sedan träffar Jack andra glömda och här byter boken helt skepnad, nästan som att det är en helt annan historia. De glömdas förbund är läskigt, det är som en sekt och den styrs med järnhand av Hanna, en riktig mini-Mengele. Den här delen av historien får mig att tappa intresset lite. Och äcklas. En del av sakerna de gör för att inte glömmas så fort man tar blicken från dem är äckliga på riktigt.

Under läsningen får jag känslan att det här måste vara en allegori för något annat och kanske lägger jag för stor betydelse i att De glömdas förbund bodde i Rinkeby. Kanske bodde de där bara för att försvinna i mängden av människor som inte syns.

Det är en väldigt sorglig berättelse det här och jag gillar verkligen att inga förklaringar eller lösningar presenteras. Idén är lysande, men på något sätt slarvas den bort bland alla sidohistorier. Det finns en mängd intressanta frågeställningar som aldrig behandlas. Mysteriet med Myntholm är så uppenbart att jag inte ens förstod att jag skulle betrakta det som ett mysterium. Och naturligtvis finns det en del logiska hål, i alla fall som jag ser det. [spoiler]Om det funkar att smeta öronvax på någon eller att lura i någon ens blod, då borde väl ändå ett foster fungera? Och om Artur kom ihåg Jack tack vare blodsbanden så borde väl ett foster i magen fungera?[/spoiler] Slutet tycker jag är ganska krystat, tyvärr, och jag gillar det inte alls.

Låt dig inte luras av att jag (och åtskilliga andra) har klassat denna som skräck för det är den inte, i egentlig mening, men den är oerhört obehaglig. Jag hoppas verkligen att Mia Ajvide skriver fler böcker för jag vill läsa dem.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,1 och genomsnittet 3,17 (beräknat på 81 betyg).
Goodreads hade den 3,31 i genomsnitt (beräknat på 59 betyg).
Jag ger den 3,5
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Mannen som föll i glömska: Det mörka tornet, PocketBlogg och Sagan om sagorna.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

8 kommentarer:

  1. Hm. 3,5 var ju inte övertygande. Men att det inte är ren skräck var ju bra. Frågan är om jag ska plocka ut hyllvärmaren...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den var väldigt svårt att sätta ett betyg på, vissa delar var väldigt bra och andra inte riktigt så bra :) Men skräck är det inte, bara obehagligt ;)

      Radera
  2. Hm, den här blir jag mer och mer nyfiken på, låter bra att det inte är ren skräck, tror att den kanske kan vara något för mig... ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den passar nog även för den som inte gillar skräck.

      Radera
  3. För många sidohistorier kan vara träligt och för mycket äckel rent frånstötande. Blir ändå lite nyfiken på boken efter din beskrivning. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var egentligen inte så mycket äckel i hela boken, det var nog mest att det var väldigt koncentrerat till vissa ställen :) I stort så gillade jag ju boken, även om en del störde mig.

      Radera
  4. Håller med om att boken inte är skräck. Hade jag vetat det skulle jag inte blivit så besviken. Och så tycker jag att sidohistorierna tog mycket plats, blev spretigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är trist att dela in böcker i genrer, men det är viktigt att det blir rätt så man får det man förväntar sig. Jag blev nog inte jättebesviken på att det inte var "riktig" skräck, för den var ju obehaglig, men just sidohistorierna förstörde för mig.

      Radera