Originaltitel: San Andreas
Genre: Action
Regissör: Brad Peyton
Manus: Carlton Cuse
Skådespelare: Dwayne Johnson, Carla Gugino, Alexandra Daddario, Hugo Johnstone-Burt, Paul Giamatti
Utgivningsår: 2015
Produktionsland: USA
Längd: 114 min
Serie: -
Såg den på Blu-ray 27 december 2015
Handling
Efter att en förödande jordbävning ödelagt stora delar av Kalifornien lämnar räddningspiloten Ray, tillsammans med sin ex-fru, kaoset i Los Angeles för att bege sig mot San Fransisco i hopp om att kunna rädda sin dotter. När de tror att det värsta är över har det bara börjat…
Min kommentar
Jag tror att jag nämnt några gånger att jag älskar katastroffilmer, men ända tills nu har det inte varit uppe till bevis. Nu, med julklappsfilmen San Andreas, så kommer du att förstå vad jag menar...
Filmen börjar med en helt osannolik olycka och en precis lika osannolik räddning. Jag fattar direkt. Den här filmen ska ses med öppet sinne och jag öppnar det så det står vidöppet. Det är nog tur. Eller så är jag bara väldigt förlåtande när det handlar om katastrofer.
Effekterna är helt fantastiska och jag kunde inte låta bli att lite längta efter en stor bioduk, på den tiden när det fortfarande fanns stora salonger. När man trodde att det inte kunde bli värre så blev det just det. Filmen innehåller ett flertal av mina stora nojor, vilket betyder att jag satt med maxpuls i nästan två timmar. Tack och lov så finns humorn där och det blir som en ventil så jag kan släppa ut lite ångest ibland.
Skådespelarna gör det bra, tycker jag. Jag känner igen ett flertal av dem, men det är inga större stjärnor med. Personligen tycker jag att karaktärerna skildras trovärdigt och med värme (förutom skitstöveln då) och jag känner med dem.
Det här är i stort sett samma historia som alla andra katastroffilmer som har passerat spelaren här hemma, men eftersom jordbävningen är en lokal företeelse (hela världen är inte inblandad och behöver inte räddas av amerikaner) så slipper vi krigiska generaler. Det finns inte ens några missförstådda forskare med. På det sättet skulle jag nog vilja säga att den är nyskapande. Jag förstår att många kan tycka att den är stereotyp och schablonmässig, men faktum är ju att livet faktiskt ser ut så där; folk skiljer sig, det finns omänskliga hjältar, det finns egoistiska skitstövlar, jordbävningar existerar och tro det eller ej, kärlek finns också. På de mest oväntade ställen. Inte ens den amerikanska flaggan i slutet stör mig speciellt mycket. Efter att ha jobbet i flera år med amerikaner så vet jag nu att de faktiskt är precis så patriotiska som de framställs på film.
Skit i allt som var överdrivet, ologiskt och ibland bara väldigt märkligt. Jag älskar det! Sa jag förresten att jag är väldigt förlåtande när det handlar om katastroffilmer?
Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 730 betyg).
På IMDb hade den 6,1 i genomsnitt (beräknat på 114 655 betyg).
Jag ger den 5,0.
Filmen är
| Tråkig | Klurig | |
| Rolig | Förutsägbar | |
| Trovärdig | Snyggt foto | |
| Osannolik | Spännande | |
| Romantisk | För lång | |
| Sorglig | För kort |
Filmen kan köpas på cdon och discshop.
Denna gillade jag. Tycker om katastroffilmer också och tar gärna mot tips på fler liknande filmer ;)
SvaraRaderaÅh, det finns ju så många... Dantes Peak, som Mia nämner är också riktigt bra och 2012, The day after tomorrow, Knowing, Armageddon, Twister, Daylight, Deep impact, The core... och så får man ju inte glömma de gamla godingarna från 70-talet, som Skyskrapan brinner och Jordbävningen :)
RaderaGillar också katastroffilmer och denna gick hem även hos mig.
SvaraRaderaJag undrar var det säger om en när man gillar att titta på katastroffilmer :)
RaderaJag gillade den skarpt, älskar katastroffilmer. Dantes peak är en favorit.
SvaraRaderaJag är otroligt svag för katastroffilmer, det blir så väldigt pampigt och skrämmande alltihop :) Dantes peak är väldigt bra.
RaderaÄr också en sucker för katastroffilmer och jag tokgillade den. Första gången jag skulle se den tittade jag en halvtimme och tänkte att herregud, vilket skit. Och skulle inte han den där tandfen vara med? Det visade sig att jag kollat på b-versionen ( det finns alltid en sådan ) så när jag väl såg den riktiga var det som att se en film värd en Oscar. :-)
SvaraRaderaMen jag gillade den, katastroffilmer är så tacksamt för det funkar jämt oavsett humör. :-)
Jag höll på att önska fel film, men tyckte inte handlingen stämde riktigt så jag sökte en gång till och hittade rätt. Vilken tur!
RaderaMen är det inte lite konstigt att man (i alla fall jag) är extremt förlåtande när det handlar om just katastroffilmer. Jag vet att jag en gång såg en film där man till och med såg snören till modellflygplanen, men vad brydde jag mig om det. Filmen fick full pott :)