"Styckerskan från Lilla Burma" av Håkan Nesser

Författare: Håkan Nesser
Titel: Styckerskan från Lilla Burma
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 442
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Gunnar Barbarotti 5
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 december 2015




Första meningen: En morgon vilken som helst.

Baksidetext
Detta är den femte och sista boken om polismannen Gunnar Barbarotti i staden Kymlinge. Det är samtidigt den första och enda boken om Ellen Bjarnebo, känd som styckerskan från Lilla Burma. Den av privata skäl arbetsoförmögne kriminalinspektören Gunnar Barbarotti sätts på ett av Kymlingepolisens "cold cases", som emellertid tinar upp i Barbarottis vård. Om inte Ellen Bjarnebo var skyldig till det hon anklagats och suttit elva år i fängelse för, vem var det då som mördade och styckade sitt offer 1989? Ett allt hetare fall med förvecklingar leder Barbarotti på en resa genom Sverige, från jordbrukshemmanet Lilla Burma utanför Kymlinge till ett fjärran beläget fjällpensionat, och utgör en snygg sorti för Gunnar Barbarotti och möjligen även för vår Herre. Det sistnämnda dock en tros- eller tolkningsfråga.

Min kommentar
Efter mitt första och inte så positiva möte med Gunnar Barbarotti för några år sedan så har han nu blivit något av en favorit. Och det är lite vemodigt att läsa denna, som är den sista i serien.

Att läsa Håkan Nesser är lite som att komma hem. Jag är inte människa att reda ut exakt vad det är som gör att det blir så speciellt, men jag tror inte det är någon enskild detalj. Det är hela paketet. Orden han använder (nej, det är ingen riktig Nesser utan ordet luguber), språkmelodi, tempo, karaktärer. Allt. Det är bara att luta sig tillbaka och njuta och ibland glömmer jag faktiskt att här har skett (minst) ett brott som ska lösas.

Boken börjar med en otroligt traumatisk händelse och det färgar hela berättelsen. Hela mitt jag bara skriker NEEJ! Det här måste vara den mest nedstämda delen om Barbarotti, vilket i och för sig är passande. Vi ska ju skiljas åt nu.

Parallellt med Barbarottis utredning så hoppar vi tillbaka till 1989 och får i små portioner veta vad som hände då. I slutet av boken får vi även veta vad som skedde 2007. Upplösningen är inte helt oväntad, men eftersom Nessers böcker inte går ut på rafflande spänning så blir det ändå inte förutsägbart och trist. Dock tycker jag det känns lite krystat att han får meddelanden direkt från Gud, bland annat. Nog för att han tidigare har pratat med Gud, men inte så direkt, och det stör mig en aning. Det blir helt enkelt lite för filosofiskt för min smak. Annars älskar jag Barbarottis inre monologer, de sätter en extra krydda på hela anrättningen. Och ibland fnissar jag högt.

Det dyker upp en del gamla bekanta från de tidigare böckerna och jag gillar det. Vi får veta lite om hur det har gått för en och annan och det gör att i alla fall jag får ett avslut. De tre fall som avhandlas här (Eva Backman har ett eget) knyts ihop på ett otroligt snyggt sätt och hela serien slutar riktigt bra. Jag är nöjd. Speciellt nöjd är jag över att ha flera Nesser-böcker olästa i hyllan.

Tyvärr var det väldigt svårt att hitta någon som skrivit om boken utan att nämna det traumatiska som händer alldeles i början, i klartext. Själv tyckte jag det var så traumatiskt att vara oförberedd på detta att det satte tonen för hela boken och det tycker jag att alla ska få uppleva, men jag lyckades i alla fall hitta några inlägg som jag kan länka till.

Boktipsets estimerade betyg var 4,2 och genomsnittet 3,74 (beräknat på 326 betyg).
På Goodreads hade den 3,80 i genomsnitt (beräknat på 285 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Styckerskan från Lilla Burma: Bokstunder, Sannas bokhylla och Vaduville.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.