Sidor

lördag 27 februari 2016

"Blindspel" av Stephen Booth

Författare: Stephen Booth
Titel: Blindspel
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 511
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Blind to the bones
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Ben Cooper och Diane Fry 4
Förlag: Minotaur
Utgivningsår: (original) 2003 (min) 2004
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 februari 2016




Första meningen: Så fort han öppnade dörren hörde han skriken.

Baksidetext
Howard och Sarah Renshaw är fyllda av förväntan där de står på perrongen för att möta sin dotter Emma. När hon inte kliver av tåget utgår de från att hon blivit fördröjd och tagit en senare avgång. Men Emma kommer inte med nästa tåg heller...

Två år senare hittas en ung man brutalt ihjälslagen ute på Dark Peaks mörka hedar. En man som växt upp i samma lilla by som Emma. Kriminalinspektör Diane Fry och hennes kollega Ben Cooper anar ganska snart att byborna sitter inne med information om vad som kan ha hänt. Men att få dem att tala är inte lätt. De är vana vid att sköta sig själva utan inblandning av några utomstående, allra minst av polisen.

Det finns många mörka hemligheter som man inte vill ska komma till ytan – hemligheter från det förflutna som kastar sin skugga inte bara över tillvaron i byn, utan även över Diane Frys och Ben Coopers privata liv.

Min kommentar
Nu när jag läser böckerna i den här serien med något kortare uppehåll mellan dem så hade jag hoppats på att det skulle ge en extra kick. Det är ju betydligt roligare att läsa om man minns vad som hände i förra boken. Men Blindspel gör mig faktiskt lite besviken.

Bara några sidor in så är jag nästan färdig att ge upp. Den ena karaktären efter den andra dyker upp och när hälften av dem (känns det som) dessutom är släkt med varandra och heter nästan likadant så blir det bara jobbigt allting. Man måste inte heller ha en massa personer som bara dyker upp en gång i varje bok. Många av de där poliserna är bara namn, de får aldrig någon substans.

Något som brukar störa mig är när det blir för mycket detaljer och föreläsningar, något som Booth briljerar i i den här boken. Jag uppskattar historiska fakta, men inte när det blir för mycket och tar över, som det gör här. Alla dessa beskrivningar av än det ena än det andra (som egentligen inte alls för historien framåt) får mig att tappa intresset. Information om border dancing och gamla anglosaxiska traditioner tar upp spaltmeter och jag tröttnar ganska fort. Allt är så tydligt och detaljerat beskrivet att det faktiskt hindrar min fantasi och jag får inga bilder alls i huvudet.

Det är också på tok för mycket samhällskritik och moraliserande. Jag får en känsla av att författaren plötsligt vill skriva något "bättre" och "djupare" än en "vanlig" deckare och naturligtvis blir det bara pannkaka av alltihop. Det är svårt att få grepp om vad han egentligen vill berätta. Är det en deckare, ett relationsdrama, ett historiskt drama eller en politisk skrift? Vid de tillfällen när det fokuseras på själva fallen (ja, det är naturligtvis inte bara ett) så blir det ändå spännande.

Tempot är långsamt och miljön är nästan en egen karaktär. Det är lite samma anda som Arnaldur Indriðason, men med betydligt fler ord. Nästan dubbelt så många. Den som hoppas på en utveckling i relationen mellan Ben och Diane får hoppas förgäves. De jobbar inte ens ihop i den här boken och har knappt med varandra att göra.

Boken blir tyvärr väldigt spretig och osammanhängande, ibland till och med svamlig, med alla dessa olika trådar och ovidkommande historiska fakta. Visst är det bra med research, men man måste faktiskt inte ta med allt man hittar. Och blev säcken verkligen ihopknuten? Och motivet, känns inte det lite luddigt och aningen krystat? Jag ser ändå fram emot att läsa nästa bok, det ska bli spännande att se vad som händer med den där personen ur det förflutna som plötsligt dyker upp.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,0 och genomsnittet 3,45 (beräknat på 139 betyg).
Goodreads hade den 3,83 i genomsnitt (beräknat på 1 081 betyg).
Jag ger den 3,5
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Blindspel: Bokmoster, Jennies boklista och books.humler.se.

Boken verkar inte längre gå att få tag i som ny.

2 kommentarer:

  1. Läste några böcker mitt i den här serien, men fastnade inte direkt för den...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas att den här boken är ett undantag för den var hittills den sämsta av de fyra jag läst.

      Radera