"Carmen och döden" av Karin Fossum

Författare: Karin Fossum
Titel: Carmen och döden
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 204
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Carmen Zita og döden
Översättare: Margareta Järnebrand
Serie: Konrad Sejer 11
Förlag: Forum
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 1 februari 2016




Första meningen: Yrseln kom i våldsamma kast, och trots att han kämpade emot tappade han balansen.

Baksidetext
I ett obevakat ögonblick har det värsta tänkbara hänt. Ett litet barn har drunknat i en damm. Det ser först ut att vara en olyckshändelse och de unga föräldrarna är förtvivlade. Men under förundersökningen uppvisar modern, Carmen Cesilie Zita, underliga personlighetsdrag, sidor som förbryllar den erfarne kriminalkommissarien Konrad Sejer. Han har en väl utvecklad intuition som ofta leder honom rätt. Men den här gången famlar han i blindo.

Min kommentar
Karin Fossums böcker om Konrad Sejer brukar vara riktigt bra och inte den vanliga deckaren. Hon brukar mer gå in i psykologin runt både gärningsman och polis, det är det som gör hennes böcker speciella. Att man kommer nära och karaktärerna blir nästan som av kött och blod.

Därför blir jag väldigt besviken på den här boken, den känns inte alls som en bok av Fossum utan varken genomarbetad eller genomtänkt. Det är egentligen en väldigt sorglig historia, men den berör mig knappt, kanske mest beroende på karaktärerna. Jag tycker inte jag kommer nära någon av dem, de känns nästan som streckgubbar, och hela historien är berättad på ett nästan disträ sätt. Carmen är, för mig, sinnebilden av hur det är att växa upp just nu, även om hon är vriden ganska många extra varv. Hon och Nicolai befinner sig i varsin ände på skalan och jag kan överhuvudtaget inte förstå vad de gör tillsammans. Jag gillar inte någon av dem.

Förra boken, Döden skall du tåla, slutade med en rejäl cliffhanger gällande Konrad Sejer själv. Den delen av historien känns inte heller riktigt genomtänkt i den här boken. Jag förstår överhuvudtaget inte meningen med det mellanspelet och jag får känslan av att något annat var meningen. Slutet känns lite enkelt och krystat, nästan som att författaren kände sig tvungen att ordna upp allt, rent polisiärt. Läsaren visste ju redan och ibland räcker det.

Det här är ju ett lite jobbigt tema och jag kan förstå varför Karin Fossum kände sig tvungen att skriva den. Det kan inte vara lätt att vara polis och ha ett sådant här fall. Om föräldrarna är oskyldiga så vore det ju hemskt att plåga dem, men om de är skyldiga så måste de ju pressas. Inte en avundsvärd situation direkt.

Tempot är långsamt och eftertänksamt, precis som det brukar i de här böckerna, men ändå känns det som att berättandet är väldigt snabbt, nästan som ett hafsverk. Jag tycker den här är klart sämst i serien.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,2 och genomsnittet 3,3 (beräknat på 91 betyg).
På Goodreads hade den 3,50 i genomsnitt (beräknat på 821 betyg).
Jag ger den 3,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Carmen och döden: Läsa & Lyssna, Bokbabbel och Dark Places.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.