Sidor

onsdag 17 februari 2016

"Den hemliga historien" av Donna Tartt

Författare: Donna Tartt
Titel: Den hemliga historien
Genre: Thriller
Antal sidor: 703
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The secret history
Översättare: Nille Lindgren
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 1992 (min) 2014
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 februari 2016




Första meningen: Snön uppe i bergen smälte och Bunny hade varit död i flera veckor innan vi började inse vilken allvarlig situation vi befann oss i.

Baksidetext
När Richard Papen börjar college accepteras han snart av skolans innersta intellektuella krets. De är människorna han vill vara med, som han fascineras av, men han inser snabbt att de inte bara är kultiverade och spännande - något som han själv gärna velat vara - utan att de ägnar sig åt mycket mer än vanligt collegeliv. Dessa sex ungdomar testar målmedvetet och dekadent alkohol, droger och ritualer i sann dionysisk anda men deras lekar går snabbt för långt och någon måste ta skulden.

Min kommentar
Jag vet inte när jag första gången hörde talas om Den hemliga historien, förmodligen var det när jag började läsa bokbloggar. Samtidigt som jag blir väldigt skeptisk när en bok tokhyllas så kan jag ju inte låta bli att bli nyfiken. Trots att jag hört så mycket om den så hade jag ingen aning om vad den handlade om, något om universitet var det enda jag kände till, så hela handlingen kom som en överraskning.

Redan efter de första sidorna känner jag att språket är tillkrånglat (är det översättningen?) och berättandet är väldigt omständligt. Det är bland annat långa, långa parenteser med fullständigt ovidkommande och ointressant information, det vimlar av oöversatta uttryck på franska, grekiska och latin och mängder av kvasifilosofiska utläggningar som inte för berättelsen framåt. Vid något tillfälle vet jag att jag tänkte: Herregud, vad är det här för svammel. Det känns som att berättelsen hela tiden står och stampar och aldrig kommer till saken. Dessutom går det så otroligt långsamt och allt berättas, inget lämnas till fantasin, jag får inte lov att tänka själv; alla känslor, händelser, miljöer, personer beskrivs in i minsta detalj. Det här är vad jag skulle vilja beskriva som kvalificerat ordbajseri. För att göra läsningen än mer besvärlig så är kapitlen extremt långa och det är onödigt ont om naturliga andningshål.

Karaktärerna är en historia för sig. Richard, genom vilkens ögon vi får se allt, är följaktligen den som vi får veta minst om. De andra beskrivs utifrån Richards synpunkt och efter vad han själv är med om. Det Richard inte vet, det vet inte vi heller. Däremot vet han ganska mycket som vi inte får veta. Man tror att man följer honom dygnet runt (det känns så i alla fall), men plötsligt börjar det dyka upp saker som hänt flera veckor tidigare som inte har nämnts. De andra i gänget är riktigt sorgliga människospillror; snobbiga, bortskämda knarkande suputer, som så otroligt gärna vill leva och känna intensivt. Men i stället för att göra det så bedövar de sig med alkohol och tabletter. Och de ser sig som förmer än alla andra. De läser ju klassiska ämnen. Eller, nja, de verkar inte gå på några föreläsningar direkt.

Förmodligen läste jag den här boken minst 25 år för sent. Kanske hade jag uppskattat den mer under min gymnasietid, då faktiskt även jag läste klassiska ämnen, humanist som jag är i grund och botten, men jag har svårt att tro det. Jag kan överhuvudtaget inte relatera till någon av karaktärerna och inte heller till det liv de lever. Jag inser nu att det låter som att jag verkligen avskydde den, men riktigt så enkelt är det inte. Den var intressant att läsa, om inte annat som ren kuriosa och lite intresserad var jag av hur det skulle gå för alla. Om den hade varit hälften så lång så tror jag till och med att jag kunde ha gillat den.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var ? och genomsnittet 4,15 (beräknat på 2 096 betyg).
Goodreads hade den 4,06 i genomsnitt (beräknat på 142 740 betyg).
Jag ger den 3,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Den hemliga historien: Eli läser och skriver, Sagan om sagorna och Annika Koldenius.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

18 kommentarer:

  1. Det här är ju en bok jag tror jag läste ungefär när den kom. Eller försökte läsa och körde fast. Jag är faktiskt osäker...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan överhuvudtaget inte förstå hur denna har kunnat bli så stor, men säkert har det med åldern att göra. Min alltså.

      Radera
  2. Den här är jag jättenyfiken på men vet inte om det är min typ av bok egentligen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var också jättenyfiken, det blir ju lätt så :)

      Radera
  3. Jag tyckte mycket bättre om Den lille vännen av samma författare. Jag läste den först. Sedan läste jag Den hemliga historien och blev lite besviken. Jag hade förmodligen tyckt bättre om den om jag läst den när jag var 20.

    SvaraRadera
    Svar
    1. För min del blir det nog inte några fler Tartt. Jag är några decennier för sent ute :)

      Radera
  4. Det känns inte som en bok för mig, den står i bokhyllan för jag har också hört att den ska vara så bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Säg inte det, den kanske passar dig bättre :)

      Radera
  5. Denna har jag på läsplattan och den skall läsas så småningom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är glad att jag har läst den i alla fall, det känns lite som en måste-bok :)

      Radera
  6. Jag har ju hört liknelser mellan den här och Marisha Pessls debutroman, som jag inte var så förtjust i. Ju mer jag hör om Den hemliga historien, desto mer säker blir jag på att den inte är något för mig...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte läst något av Pessl så jag vet inte, men Nattfilm har jag stående här. Hoppas den är bättre än hennes debut då :)

      Radera
  7. Jag nickar instämmande till allt du skriver, men jag läste den också för sent i livet. Som 20-årig litt.vet-student hade jag nog älskat den, men vid närmare 35 år (som jag var när jag läste den) fick den mig inte alls på fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man vet ju inte vad man hade tyckt som yngre, det är lite trist. Har svårt att se att jag skulle gillat den då också, men jag vet ju att jag tyckt om andra underliga böcker :)

      Radera
  8. Oj, jag blir lite fascinerad över alla som svarat ovanför mig här i tråden! Själv tyckte jag att det här var en FANTASTISK bok, en av de bästa jag läst, en klar fempoängare. Där ser man, vad olika man kan uppfatta saker och ting...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kanske läste den i rätt period av livet? Sedan var det ju någon klok person som en gång sa att ingen läser samma bok. Man har ju olika bagage och värderingar.

      Radera
  9. Jag har den här boken på årets boktolva, fattar egentligen inte varför jag tog med den för jag är egentligen så sugen på att läsa den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är glad att jag tagit mig igenom den. Det enda som stör mig är att jag inte kan ge bort den, har ju den som e-bok :)

      Radera