En smakebit på søndag: Låt vargarna komma

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag hoppas att det kan bli lite läsning i dag, till skillnad från igår. Tio sidor blev resultatet för hela lördagen och de läste jag precis innan jag släckte lampan för dagen. Så kan det bli när svärfar kommer på middag, vi började redan vid tio och tempot eskalerade ända fram till tre när de kom. Det är ändå kul med besök, det händer inte alltför ofta.

I alla fall har jag vissa förhoppningar om söndagen och tänker i alla fall försöka läsa ut boken jag håller på med nu, Hela havet stormar av Arne Dahl. Jag har ungefär hundra sidor kvar och upplösningen är nära, därför kommer inte veckans smakebit från den utan från nästa bok jag ska läsa; Låt vargarna komma (Tell the wolves I'm home) av Carol Rifka Brunt.

Eftersom jag inte börjat läsa den än så kommer smakebiten nästan från början, sida 8.

Förra gången vi hade hälsat på hade varit en regnig söndag i november. Finn hade alltid varit spensligt byggd - som Greta, som mamma, som jag önskar att jag vore - men under det besöket såg jag att han hade övergått till en helt ny kategori av spinkighet. Alla hans bälten var för stora så i stället hade han knutit en smaragdgrön slips runt midjan. Jag stirrade på den där slipsen och undrade när han hade använt den sist. Jag försökte föreställa mig vid vilken tillställning något så färgstarkt och regnbågsskimrande kan ha passat, när Finn plötsligt såg upp från tavlan, med penseln hängande i luften, och sade till oss: "Nu är det inte långt kvar."