"Hela havet stormar" av Arne Dahl

Författare: Arne Dahl
Titel: Hela havet stormar
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 480
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Opcop 2
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 mars 2016




Första meningen: Slöjans halvgenomskinlighet.

Baksidetext
Under några dagar inträffar tre uppseendeväckande dödsfall på olika platser i Europa. Trots att händelserna inte verkar hänga ihop anar Paul Hjelm och hans kolleger i Opcop ett samband. En plastikkirurg som lett ett hemligt EU-projekt hittas död i sitt hem i Belgien - självmord eller mord, det är frågan. En albansk vapenhandlare skjuts under våldsamma former ihjäl på en sportbar i Stockholm, och sedan hittas det knivskurna liket efter en tjeckisk EU-parlamentariker på en fängelseö utanför Toscana. Och det tycks föreligga en påtaglig risk för fler.

Opcop-gruppen, fortfarande stukad efter mordet på två av sina medlemmar, upptar nu jakten på en eller flera mördare. Men inget är så enkelt som det verkar och trådarna pekar åt flera olika håll. På något sätt verkar det ha att göra med en ökänd fängelseö där fångar har dumpats utan mat, med fasaväckande experiment i forskningens namn, och med andra skamfläckar i mänsklighetens moderna historia.

Min kommentar
Det var ett tag sedan nu som jag läste serien om A-gruppen, som jag fullkomligt älskade och även Viskleken (första delen i serien om Opcop) och helt ärligt så har jag nog saknat Arne Dahl.

Trots att det var nästan fem år sedan jag läste Viskleken så kommer jag ganska snabbt in i det hela, men jag har lite svårt att komma ihåg detaljer. Det som hjälper till väldigt mycket är att alla som var med i A-gruppen känns som gamla vänner och jag är så glad att jag får träffa dem igen. Till och med Viggo dyker upp och får spela en liten roll, pensionerad eller ej.

Boken börjar väldigt bra, med den alldeles speciella Arne Dahl-tonen och det känns lite som att svepa in sig i en mysig och trygg filt. Humorn är på topp och ironin flödar. I alla fall i de delar som handlar om Opcop. Här finns nämligen ytterligare två "delar". Den ena berättas av en okänd person och här är språket lite febrigt, nästan som om någon yrar och det mesta är kryptiskt och konstigt. Den andra "delen" består av rapporter, här är språket lite torrt och antydningarna står som spön i backen. Allt eftersom boken fortsätter flyttas fokus mer och mer till Opcop, vilket ju borde vara bra, men tyvärr stannar både handling och humor upp lite.

Karaktärerna är många, väldigt många och jag får egentligen inte komma nära någon. Inte ens de som jobbar i gruppen. Jag saknar det fokus som fanns på gruppmedlemmarna i böckerna om A-gruppen, där kändes det lite som att jag kunde karaktärerna utan och innan. De var som nära vänner. Någon sådan känsla får jag inte alls här. Men jag måste säga att avsnittet om Felipe Navarro och hans fötter kan vara något av det roligaste jag har läst. Alla sidokaraktärer tröttar nästan ut mig och jag är mäkta imponerad över att författaren har lyckats hitta namn till dem allihop.

Jag tycker det är extra kul att så många fiktiva karaktärer från andra böcker får vara med också, bland annat nämns Deon Meyers polis Griessel. Och jag funderar på att ge TV-serien The Wire en ny chans. Om Arne Dahl tycker att det är världens bästa serie så...

Trådarna är nästan lika många som karaktärerna och ett tag flänger jag runt i stort sett hela världen i jakten på vittnen och förövare. Det blir lite för spretigt. En händelse förblir outforskad och jag är lite tveksam till om en sådan här organisation inte skulle fråga sig [spoiler]hur i hela friden den där trojanen hamnade på Pauls dator[/spoiler].

Det kan vara en fördel att läsa Hela havet stormar ganska nära inpå Viskleken, eftersom en del av handlingen därifrån sträcker sig in i den här boken. Jag kan tycka att historien är lite väl fantastisk och det där med slump har jag väldigt svårt för. Och trots att jag ganska snabbt listade ut själva huvudhistorien så blev jag överraskad av en härlig liten twist där på slutet, som jag helt hade missat. Det var en härlig känsla.

Nu ska det inte dröja alltför länge innan jag läser tredje delen, Blindbock.

Boktipsets estimerade betyg var 4,0 och genomsnittet 3,39 (beräknat på 139 betyg).
På Goodreads hade den 3,92 i genomsnitt (beräknat på 181 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Hela havet stormar: Bokstunder, Bokberoende och Annika.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.