"Dödens plats" av Stephen Booth

Författare: Stephen Booth
Titel: Dödens plats
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 428
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The dead place
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Ben Cooper och Diane Fry 6
Förlag: Minotaur
Utgivningsår: (original) 2005 (min) 2006
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 maj 2016




Första meningen: Snart ska någon dödas.

Baksidetext
Polisen i Derbyshire har den senaste tiden fått flera anonyma telefonsamtal som antyder att ett mord snart kommer att begås. Till en början ser man det mest som ett dåligt skämt, men när en kvinna blir kidnappad på en parkeringsplats och försvinner utan ett spår börjar kriminalinspektör Diane Fry ana att det ligger allvar bakom hoten.

Samtidigt är kollegan Ben Cooper i färd med att försöka fastställa identiteten på de likdelar man funnit i skogen utanför Edendale. Ett uppdrag som verkar helt hopplöst ända tills en kvinna ringer och säger att beskrivningen på den döda passar in på hennes syster Audrey. Problemet är bara att Audrey avled för mer än ett år sedan - och blev kremerad!

Allting tyder alltså på att det var någon annans kropp som låg i kistan. Ben Cooper kontaktar byrån som hade hand om begravningen, men där är man fullkomligt oförstående till det som hänt. Snart blir det dock uppenbart att man har mer än en hemlighet att dölja där. Ägaren, Melvyn Hudson, är märkbart irriterad på sin unge medhjälpare Vernon. Och den förre delägaren, Vernons pappa, omkom under oklara omständigheter i en bilolycka ungefär vid samma tidpunkt som Audreys begravning.

Efter hand dyker märkliga kopplingar upp mellan Bens och Dianes fall, samtidigt som frågetecknen bara blir fler och fler. Vad är egentligen den döda platsen? Vilka hemska brott har begåtts där? Och ännu värre - vad kommer att hända där om mannen i telefonen gör allvar av sina hot?

Min kommentar
Sjätte delen i serien om Ben Cooper och Diane Fry blir ingen besvikelse. Alla ingredienser för en intressant historia finns här. Märk väl: intressant. Inte spännande. Det här är ingen rafflande deckare och den som gillar action göre sig icke besvär.

Som vanligt, vågar jag mig nog på att säga nu efter sex böcker, spelar miljön en stor roll. Egentligen skulle man nog kunna kalla den huvudperson, det är i alla fall naturen som tar störst plats. Tycker jag.

Förutom den allestädes närvarande naturen så finns också humorn här, den ligger precis under ytan och puttrar. Man skulle nog kunna kalla den för brittisk. Och ingen kan som en britt förolämpa någon och få det att låta trevligt och artigt. Jag är så imponerad. Som vanligt är det också mängder av människor inblandade och jag börjar väl inse att det är så det ska vara i de här böckerna. Den här gången har jag i alla fall inte några större problem att hålla ordning på dem.

Karaktärerna är precis som de brukar; Fry är butter och sur, Cooper är snäll och mesig. Jag gillar egentligen inte någon av dem, de är så långt dragna åt varsitt håll att de nästan känns som karikatyrer. Men Ben vinner poäng när han pratar med katten och Fry till och med ler. En gång. Fry är dessutom vad jag definierar som en dålig polis, hon bestämmer sig snabbt för hur allt ligger till och sedan försöker hon hitta bevisen för sin teori. Ofta har hon fel. Murfin är fortfarande kul, men han har en något mindre roll i den här boken. Romansembryot från förra boken tar fart, eller nja, kanske inte speciellt mycket "tar fart", men det har vuxit vidare en liten, liten bit.

På vägen genom boken får vi veta olika sjuka sätt att hantera askan efter kremerade släktingar och jag hoppas väl egentligen att nästan inget av sätten är på riktigt. Många funderingar har jag också nästan genom hela historien, som varför i hela friden man skulle byta ut ett lik mot ett annat. Inget som poliserna direkt funderar över. Den jag först misstänkte var så uppenbar att jag strängt taget inte trodde att det var h*n (eftersom ju detta är en bok), men det konstiga var att polisen inte alls funderade på det alternativet.

Alla trådar knöts ihop på slutet, lika snyggt som vanligt och inget lämnas åt slumpen. Det här är ett säkert kort i deckardjungeln.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,9 och genomsnittet 3,34 (beräknat på 141 betyg).
På Goodreads hade den 3,78 i genomsnitt (beräknat på 829 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Dödens plats: Annikas litteraturblogg, Linas bokblogg och Bittes böcker.

Boken kan går inte längre att få tag i som ny.